så misslynt att han tog jobb som gruvarbetare. Jobbet var så ansträngande att han skrev in sig i sitt gamla college och fortsatte sin bokföringskurs. Han började skriva poesi och när han avlagt sin examen sålde han flera berättelser till Weird tales och slutade söka arbete som bokförare.
Under senare delen av tjugutalet blev Howard på allvar intresserad av att skriva vers men lyckades aldrig att omsätta sin talang i pengar och omkring 1930 hade han nästan slutat.
Howard hade en benägenhet att låta sitt författarskap kretsa kring vissa återkommande gestalter. Två av dessa återfanns i Weird Tales: Salomon Kane och kung Kull av Valusia, som antogs regerat i en tidsålder före Atlantis undergång.
han skapade även andra fantasifigurer som pikterhövdingen Bran Mak Morn, men som inte drog redaktörernas intresse.
1932 skapade Howard sin mest berömda gestalt samtidigt som han började lida av depression. Han skapade Conan, cimmeriern, som hjälten kallades var äventyrare som avancerade till tjuv, legosoldat, sjörövare till krigare i kungens tjänst i den hyboreska tidsåldern, en mystisk epok för omkring 12 000 år sedan, mellan Atlantis undergång och vår tids gryning.
Conan har sitt litterära ursprung i den äldsta irländska sagoskatten. det talades för övrigt om att Howard själv var en ättling till sin halvt irländska hjälte. Conan blev så omtyckt att Howard fuullständigt övergav alla andra figurer som han skildrade i Weird Tales. Ändå så sjönk hans inkomster det här året och checkerna kunde komma månader försent.
Kvällen den 29 december 1933 höll Howards korta karriär på att ändras vid en bilolycka. Detta gjorde att han fick värkande bröstkorg och värre depression. Ekonomin sjönk ytterligare det här året då han bara lyckats publicera en novell. Året därpå gick det bättre, men 1935 blev modern till Howard ópererad och tillbringade sitt sista år på sjukhus. Robert tvingades skriva änu mer och dessutom hjälpa sin mor på sin fars praktik för att få råd.
Hans sista fullbordade historia var De Röda Naglarna, men efter hans död återfanns flera ofullbordade berättelser.
Tre gånger under 1936 hade Howard försökt ta sitt liv när det stod klart att hans mor inte skulle överleva men hon återhämtade sig varje gång och förhindrade därmed sonens självmord.
På morgonen den 11 Juni frågade han sin mors sköterska om hon trodde att modern någonsin skulle känna igen honom mer. Efter ett nekande svar reste han sig från sjukbädden och begav sig till bilen på bakgården, satte sig i framsätet och drog ur handskfacket fram en colt 0.380 som han lånat av en vän och sköt sig i tinningen. Han svävade mellan liv och död i åtta timmar och modern dog följande dag utan att ha återfött medvetandet. Båda begravdes på Greenleaf Memorial Cementery i Brownwood.