Hackås kyrkas byggnadshistoria

 
 
 
Foto: A. Sundvisson.
Kyrkan sedd från Storsjön.
 
 
 
Hackås kyrka är den nordligaste i Skandinavien med absid. Med utgångspunkt från denna halvrunda utbyggnad i öster har kyrkan daterats till 1100-talets mitt. Delar av den äldsta kyrkan finns ännu   idag bevarad och utgörs av absiden, koret (nuvarande sakristian) samt  tre femtedelar av det nuvarande långhuset. I samband med en  arkeologisk undersökning 1972 påträffades grundstenen till kyrkans västgavel. I anslutning till gaveln men ej i förband med denna framkom grunden till ett västtorn.  

Kyrkan byggdes ursprungligen av granit och kalksten från trakten och var försedd med ett högt sadeltak. Golvet har bestått av kalkstens- hällar. Under medeltiden fanns åtminstone tre ljusöppningar i kyrkan. Den ena utgjordes av en glugg i absidens östmur och fungerar än i dag som ljusinsläpp. De övriga två numera igensatta ljusöppningarna, avtecknar sig högst upp på långhusets sydvästra vägg.  

Vid 1700-talets mitt uppförde kyrkobyggmästare Pehr Olofsson i  Dillne, Oviken, den klockstapel som står stax nordost om kyrkan. Det är under denne byggmästares ledning som kyrkan på 1770- talet  byggdes om. Då revs västra gaveln och långhuset förlängdes med ca 10 meter. Det dåvarande taket ersattes med det nuvarande valmade mansardtaket. Kyrkan fick nya, större fönsteröppningar och en ny inredning. Från att  
ha varit en traditionell romansk medeltidskyrka, 
Förändras Hackås kyrka till den för landskapet  under 1700-talets så typiska hallkyrkan.  

I anslutning till långhusets västra gavel uppfördes på 1870-talet ett timrat vapenhus.Vid den senaste ombyggnaden 1958-59 erhöll kyrkan ett nytt vapenhus, ny utvändig puts samt nytt takspån.

 
 
  Tillbaka till första sidan