I mitt uppslagsverk finns följande beskrivning av ordet häxa:
häxa enligt folktron kvinna som ansågs ha fått trolldomskraft genom förbund med djävulen. Hon ansågs bl.a. äga förmåga att färdas genom luften på en kvast (ursprungligen en gärdsgård) till sexuellt otyglade fester, häxsabbater, förlagda till Blåkulla, där djävulen dyrkades.
Häxor och saker vi inte förstått oss på har nog alltid intresserat och skrämt oss. Men vad gjorde de egentligen för att bli så fruktade? De är också kända för sin läkemedels kunskap. Vad använde de för örter? Finns det häxor idag? (ja) Vilka ceremonier utför de och hur lever de?
Häxor
När människan blev bofast fick kvinnorna helt plötsligt mycket större betydelse, innan hade de endast fött barn och skött barnen men inte deltagit i försörjningen av familjen. Nu blev de som odlade och skördade och blev på så vis kopplade till jorden och dess produktivitet. Kvinnan personifierade livscykeln. Man dyrkade kvinnliga gudar som symboliserade godhet och fruktbarhet. Men senare i tiden var få gudinnor goda varelser, oftast hade de mörka egenskaper och hade ofta samma karaktärsdrag som häxor senare kom att få.
Häxor har funnits eller finns överallt i världen, i alla religioner. Kända häxor är Medusa och ärkehäxan Hekate. Medusa var en drottning vars hår var ormar och hennes blick kunde få män att förvandlas till sten. Hekate var än mer fruktansvärd. Hon var underjordens, spökenas och gastarnas härskarinna. Hon kunde orsakade galenskap man hävdade även att hon var trettio meter lång och hade tre huvuden. Hennes följeslagare var en flock vilda hundar.
Häxförföljelserna
De riktigt stora häxförföljelserna började på 1300-talet, men hade pågått långt längre. En frenetisk häxjakt pågick sedan i cirka 300 år. Den som misstänktes för häxeri kunde vara vem som helst, man eller kvinna, fast det var vanligast att det var kvinnor som misstänktes, gammal eller ung. Den som hade kunskaper om helande örter var lätt att misstänka.
Spädbarnsdöd ansågs inte vara naturlig död utan verk av häxor. Om en bonde fick en dålig skörd ett år så trodde han att grannen var häxa och under häxförföljelserna användes ofta barn som vittnade om att de blivit bortförda till djävulen där de tvingats vara med på en fest. På festen dracks det och åts, alla hade sex med alla, även med de av samma kön och med djur. En ensam kvinna som blev med barn anklagades för att bära djävulens barn. Under förhören, där majoriteten till en början nekade, användes den grymmaste tortyr och nästan alla medgav att de var häxor under tortyren.
Torterarens redskap
För att få de misstänkta häxorna att erkänna hade man olika metoder. För att sedan straffa dem fanns ytterligare ett otal metoder. Benkrossande instrument. Instrument som man skruvade ihop mot offrets lemmar och ofta var försedda med spikar. En del sådana instrument var speciellt gjorda för en viss kroppsdel som till exempel tumskruv och benpress. Fingrar kunde ibland pressas sönder till slamsor. En annan kross var skallkrossen, där offrets skalle placerades under en metallkopp med taggar som skruvades mot huvudet hårdare och hårdare. Trycket som då uppstod pressade in tänderna i käkbenet, fick ögonen att tränga ut ur sina hålor och till sist krossade kraniet. I England använde man sig av "pressning", vilket gick ut på att man lade offret under en platta som man lade tyngder på, hundratals kilon. Om man vanhedrat sakramenten eller hädat kunde man bli dömd till att få sina lemmar avhuggna med yxa, bränd levande, få tungan avskuren eller bli pryglad med käppar och olika piskor. En ännu mer sadistisk metod är nog en stol helt och hållet försedd med metallspikar och en sits helt gjord i metall. I stolen sattes offret fast med olika remmar, också dessa med metallspikar. När offret väl satt där eldade man under och det var ovanligt att offret inte erkänt efter femton minuter.
Vattentortyr var också en metod att få erkännanden som i sig var dödlig. Man tvingade ner vatten i offrets hals samtidigt som man tvingade ner ett tygstycke. Sedan drog man hastigt ut tygstycket och rev då sönder offrets inälvor. Ett standard redskap var sträckbänken. Offrets kropp sträcktes ut 30 centimeter genom att armar och ben drogs ur led. Ofta var också sträckbänken utrustad med taggar. Ett vagnshjul användes också som ett tortyrredskap man använde mot häxor även om det inte ser ut som ett sådant. Med hjulet krossade bödeln alla större ben i kroppen på offret som låg bundet vid pålar på marken. Sedan träddes kroppen mellan hjulets ekrar och hängde upp den på en påle eller i ett träd. När så häxan var dömd avrättades hon/han antingen genom halshuggning eller genom att bli bränd på bål vilket var vanligast.
Tester för att bevisa att en person är häxa.
Det kanske mest kända sättet att bevisa att en person var häxa var det så kallade vattenprovet. Vattnet ansågs stöta bort de som "skakat av sig dopets heliga vatten" och därmed flyta. Om personen däremot sjönk var det bevis på dennes oskuld, men det var inte ovanligt att personen drunknade i alla fall. Dessa fick en anständig begravning. De som slängdes i vattnet låg antingen i en jutesäck eller hade sina händer bundna ihop med fötterna. Detta hindrade inte bara personen från att röra sig utan höll också flertalet av de som testades flytande.
"Häxor kan inte gråta" var en allmän tro, därför var de som inte kunde gråta på befallning häxor. Man letade efter häxmärken på de misstänkta. Ett häxmärke kunde vara en extra bröstvårta med vilken häxan gav di till sina hjälpdemoner. Djävulsmärken var en sorts häxmärken. De var okänsliga områden på huden som sades vara gjorda av djävulens tänder eller klor. Blemmor, födelsemärken eller ärr kunde kallas djävulska. Om man inte fann något märke misstänkte man att märket var osynligt och för att hitta detta stack man med sylar i skinnet tills man hittade ett ställe där personen inte hade känsel eller inte blödde. Forskare idag säger att chocken man får av sådan djup förnedring kan framkalla okänsliga områden.
Häxornas örter.
Många av de som förföljdes som häxor var egentligen bara goda örtkännare. De visste vilka örter som kunde verka helande eller var giftiga och blev på så sätt fruktade av sina fiender. En del örter verkade genom ånga, andra som salvor och en del krävde att man svalde dem.
Flygsalva smordes på huden och gjorde att man trodde flög, fast egentligen var salvan bara orsak till hallucinationer. Växter med denna verkan är till exempel spikklubban, vars giftiga bär orsakade timslånga hallucinationer, stormhatten, som är helgad åt Hekate, stör hjärtrytmen och skapar därigenom en känsla av att falla eller flyga. Även odörten och den vita näckrosen innehåller gift som i stor mängd är dödligt, men i mindre mängd ger en flygkänsla. Fingerört ingick ofta i recepten, men har inga narkotiska egenskaper. Belladonnans svarta bär gneds mot huden och framkallade då yrsel och darrningar, men örten stör även synen och kan på så vis stärkt känslan av att flyga ännu mer.
Förtrollande växter
Opium vallmon användes som ett passionshämmande medel. Den som fått detta i sig somnade helt enkelt. Om en häxa ville förvandla någon till ett djur sades hon använda bolmört. Kärleksdrycker tillverkades också, medel för att få någon intresserad med mera. Bland annat användes vintergröna kryddat med daggmask och serverat till kött för att få en man och kvinna att bli kära i varandra. Alrunan fanns i de flesta förtrollnings-recept, men bären för sig användes för att framkalla passion eller graviditet, medan roten användes för att få tillbaka virilitet.
Endivesallat ansågs vara sexuellt stimulerande på grund av en gammal druidmyt. Även rosen som alltid varit en kärlekens symbol fanns med i häxornas recept. Man destillerade dess skönhet och den gjorde att en tveksam friare glömde sina tvivel eller hjälpte en kvinna att förföra en man. Häxorna använde för privat bruk bland annat julros, som gjorde dem osynliga, och trollhassel, för att göra dem rika.
Helande örter
Många örter var dödliga i alltför stora mängder, men kunde hjälpa mot sjukdomar om man var försiktig med doseringen. Även idag använder man samma örter som häxorna använde på sin tid. Digitalis som används för att kontrollera hjärtsjukdomar idag är sedan länge känd för sin verkan genom häxorna.
Mjöldryga, som är en svamp som växer på gräs och sädeslag, använde örtkännarna för att mildra smärtorna vid förlossningar. Läkemedel baserade på mjöldryga används inom sjukvården ännu idag till just förlossningar. Som botemedel till astma och muskelkramp användes ogräset jordreva. För att förebygga muskelkramp kunde man ta vildselleri.
Smärtstillande medel gjorda av bland annat järnört var inte bara bra för dem häxorna botade, utan även häxorna hade nytta av sådana medel för att uthärda tortyren de utsattes för om de blev anklagade. Under medeltiden, då häxförföljelserna var som värst, föddes många barn och en del kvinnor kunde vara mor till väldigt många barn. När de sedan blev gravida på nytt och kände att de inte orkade en graviditet till så snabbt gick de i hemlighet till en häxa. Där blev hon ordinerad persilja som ansågs framkalla missfall.
Skyddande växter
Under medeltiden blev häxorna ofta syndabockar när man inte förstod vad som hänt. Människor började då använda olika växter, träd och blommor, för att skydda sig mot häxeri både i förebyggande syfte och som motgift mot redan påbörjade häxerier. Kungsljuset med sina gula blommor kallades "Herrens ljus" och omintetgjorde djävulens verk, det vill säga häxornas onda verk. För att skydda sina barn sydde föräldrar på rönnbärsklasar på sina barns kläder och bönderna band kors av rönnbärskvistar under sina djurs svansar för att skydda dem. Gråbo skyddade resenärer och dillkronor drev häxorna på flykten. Det starkaste försvaret mot häxerier ansågs angelikarot vara och var "den heliga växten. Humlesuga var också ett effektivt medel när man skulle skydda sig mot häxerier. Om man blivit sjuk på grund av häxerier ordinerades malva och denna fungerade som botemedel.
Läkeväxternas historia.
Eftersom människan alltid tagit sin föda ur naturen har hon kommit på att en del växter kan verka läkande, smärtstillande m.m. I isolerade samhällen utvecklas dessa kunskaper mer än i de områden där man har tillgång till kemisk sjukvård, eftersom de endast har naturen att förlita sig på. Men även många moderna läkemedel är baserade på växter. Man är rädd att mycket kunskap om växter kommer att försvinna tillsammans med de kulturer de hör hemma när de få isolerade stammarna med folk i till största delen Afrika, Asien och Latinamerika försvinner. I peruanska gravar som är ungefär 4500 år gamla har man under utgrävningar funnit kokablad och kalk och man tror att dessa inte enbart använts för medicinskt bruk utan också som narkotika. I Mexiko har liknande fynd hittats, fast dessa är 8000 år gamla! I alla de högkulturella områden som funnits har man haft stor kännedom om växternas medicinska förmågor: Egypten, Babylon, Indien, Kina, Grekland och Rom. De flesta av växterna man använde kunde vara farliga i för stor mängd och även hallucinogena.
Wicca
Ordet wicca kommer från det engelska ordet för manlig häxa, men kan också sättas i samband med de indoeuropeiska orden wic och weik, som betyder "att böja", "att vika" eller "att vända". Wicca är namnet på den religion som nutida häxor bekänner sig till. En del påstår att denna "glädjens religion" har sina rötter väldigt långt bak i tiden, ungefär 25 000 år. Efter häxförföljelserna under medeltiden, av häxorna kallad Bålets tid, trodde man att denna religion av djävulsdyrkan helt hade försvunnit, eftersom det gått 200 år och man inte varken hört eller märkt något. Orsaken till förföljelserna var att häxorna troddes dyrka djävulen och även fara till honom på fest. Allt som hade med djävulen att göra skulle utrotas och förstöras. Centrum i religionen är Gudinnan som det berättas om i denna text:
I det oändliga ögonblick innan Tiden började reste sig Gudinnan ur kaos och födde sig själv... innan någonting annat var fött... inte ens Hon själv. Och när Hon skilt himlen från vattnet och dansat över dem, skapade Gudinnan i sin extas allt som är. Hennes rörelser skapade vinden, och elementet luft föddes och andades.
Uppskattningsvis finns det idag kring 100 000 häxor i USA och ytterligare ett ganska stort antal i Europa, men naturligtvis också i andra världsdelar. Den som gjorde Wicca känt efter alla år av tystnad hette Gerald Gardner och han har skapat en egen gren av wiccanismen; gardnerismen.
Ordbok för häxor
Amulett: Ett laddat föremål ämnat att avvärja specifika energier.
Bål: Rituell brasa.
De gamla: Aspekter på gudomarna som åkallas såsom väktare under wiccanska ritualer; de kallas även De mäktiga.
Elementen: Universums wiccanska byggstenar - jord, luft, eld och vatten; en del traditioner lägger till ett femte element, ande eller "etern".
Esbat: Det wiccanska firandet av fullmånen, som infaller tolv eller tretton gånger per år.
Förtrollning: En ritual i vilken man använder magi för att förändra.
Gudomlig kraft: Andlig kraft, den wiccanska gudinnans eller gudens kraft.
Hedning: En medlem av en förkristlig, magisk, polyteisk (= tron på flera gudar) religion.
Hjälpdemon: Ett djur med vilket en häxa känner släktskap, ofta en magisk relation.
Häxcirkel: En grupp initierade wiccaner.
Häxredskap: Wiccanska rituella redskap.
Jordkraft: Energin i naturliga ting; den gudomliga kraften synliggjord.
Konsten: Häxkonsten, den gamla religionen, wicca.
Ladda: Att sända personlig kraft till ett föremål.
Magi: Konsten att förändra medvetandet eller verkligheten med hjälp av icke-fysiska medel, genom användandet av antingen jordkraft eller personlig kraft.
Magisk cirkel: Ramen för en sfär av personlig kraft inom vilken wiccaner utför sina ritualer.
Medurs, medsols: I ritualer den positiva energins väg.
Moturs, motsols: Många skyr denna riktning som negativ, men andra använder den för att skingra negativa energier eller för att ta bort en magisk cirkel efter en ritual.
Neohedning: En utövare av naturreligion, som t.ex. wicca.
Personlig kraft: Kraften inom varje person, härstammande ur samma källa som den gudomliga kraften.
Sabbat: En av åtta årstidsrelaterade högtider.
Skuggornas bok: En häxas personliga anteckningsbok med besvärjelser, ritualer och magisk lore.
Spådomskonst: Konsten att skönja det okända det okända tarotkort, kristallskådning eller liknande.
Talisman: Ett laddat föremål ämnat att dra till sig specifika energier.
Tradition, wiccansk: En trosriktning, eller väg, inom den wiccanska religionen.
Wicca: En neohednisk naturreligion.
Åkallan: En bön vid en samling för en häxcirkel ämnad att få de högre makterna att visa sig.
Ceremonier och högtider
Initiering = "I fullt förtroende" Den mest betydelsefulla ceremonin för en ny häxa. Det är en invigningsritual där den nya häxan invigs till såväl en häxcirkel som den wiccanska religionen. Ritualen innefattar en symbolisk död och återfödelse. För att initieras måste man först studera den wiccanska historian under flera år och under denna tid också tillverka sina egna rituella hjälpmedel. I samband med initieringen får man ett nytt häxnamn.
Månens framkallan
Denna ritual utgör grunden i gudinnedyrkan. "Fullmånens tid är generellt sett en period med väldigt intensiva mentala spänningar" (citat: översteprästen Arthen). Under denna ritual drar man magiska månens krafter till jorden. Vatten ingår i ritualen som det element som kontrolleras av månen. Beltane Firas den första maj och är den festligaste av de wiccanska högtiderna. Man dansar kring en traditionell majstång, vilket är en gammal fruktbarhetsrit. Längst upp i denna stång hänger ett flertal färglada band som häxorna väver samman under dans.
Livets övergångar
"Giftermålet" kallas handfästning så parets händer rituellt binds ihop. I Massachusetts myndigheter har erkänt Earth-Spirit som kyrka och handfästning kan göras till ett juridiskt giltigt äktenskap. Men de flesta handfästningar är endast erkända av wiccaner och kan brytas genom handskiljning, en annan ritual som kan jämföras med skilsmässa.
Häxornas barn presenteras för häxcirkeln i en namngivningsritual som man kallar barnvälsingnelse. Ofta planterar man ett träd i samband med denna ritual som gödslas med moderkaka eller navelsträng.