Ett av Finlands sällsyntaste frimärken är det svart/gula
feltrycket ur 1866 års långtandade emission. Detta feltryck
uppstod genom att vid tryckning av 10 pennis märken i tryckplåten
fanns en kliché av 5 pennis valör. 10 pennis märkena trycktes
i svart färg på gult papper. I början användes randigt papper.
Efter ett längre avbrott i tryckningen av dessa märken i slutet
av 1860talet, återupptogs framställningen 1870, men då kom
endast vanligt papper till användning. Det svart/gula feltrycket
såldes som ett 10 pennis frimärke och användes även som ett sådant,
vilket även kan konstateras av de brev med feltryck, som finnes
bevarade. Det är sålunda inte fråga om ett färgfeltryck såsom
handböcker och kataloger påstår. Färgen är det inget fel på.
Men ett feltryck har uppstått genom att en kliché av 5 pennis
valör kommit till användning. Det här sagda gäller även det
bruna feltrycket ur samma emission.
Feltryckets placering i arket.
Denna fråga är av vikt ur många synpunkter, bl.a. för eventuell rekonstruktion av arket, konstaterande av förfalskningar m.m. Två här avbildade feltryck, avb. 4 och 5, visar att märket är ett mariginalexemplar ur översta raden. Vi ser även, att två andra märken, avb. 7 och 8, även är mariginalexemplar, men från arkets högra sida. Feltrycket måste sålunda vara ett hörnexemplar, upptill till höger i arket. Frimärksarket bestod av 50 märken, 10 x 5 märken. Då den horisontala raden består av 10 märken, är feltryckets kliché nr 10. De långlandade märkena har ofta spår av det bredvid tryckta märket på tandspetsarna. Detta feltryck kan ha sådana spår på tandspetsarna nedtill och till vänster, men aldrig upptill och till höger.
Feltryckets sällsynthet.
Av de långtandade pennivalörerna har 10 penni märket den minsta upplagan. Den anges totalt till 588.500 exemplar, varav 276.000 på randigt och 312.00~0 på vanligt papper. Av det randiga papperet finnes dock två slag, ett tjockt styvt papper, även kallat kartongpapper, och ett medeltjockt mjukare papper. Det förra kom till användning för de tidigare tryckupplagorna. Undert. är av den åsikten, att feltrycken inte förekommer på detta papper utan enbart på det senare medeltjocka brungula papperet, m.a.o. att då tryckning av 10 pennis märken påbörjades 1865 någon kliché av 5 pennis valör inte fanns i tryckplåten. Dessutom finnes normala niärken på tjockt papper i genomstick I, men inga feltryck med detta genomstick är kända. Denna teori stödes indirekt av det faktum, att av det bruna feltrycket ur samma emission tryckt med 10 pennis kliché inga exemplar i de tidiga mörka 5 pennis nyanserna är kända, ej heller något exemplar i genomstick I, som var vanlig 1866. Tillkomsten av båda feltrycken maste ha skett ungefär samtidigt och något år efter utgivningen av denna einission, troligen 1867.
Om feltryck inte förekommer i de tidiga tryckupplagorna, inverkar detta i hög grad på uppskattningen av antalet tillverkade feltryck. Förhållandet mellan märken på tjockt styvt och medeltjockt papper uppskattar undert. till ca. 35:65. Förutsatt att det uppgivna antalet märken på randigt papper, 276.000 ex, är riktigt skulle antalet på medeltjockt papper vara ca. 100.000 ex. Då frimärksarken bestod av 50 märken, skulle totalt ca 2.000 feltryck ha framställts. Av dessa feltryck torde 1.435 exemplar ha brännts på åigärd av postdirektionen den 4 mars 1869, en uppyift som även återges av Kohl's handbok. Inalles 565 exemplar skulle sålunda ha sålts till allmänheten. Av dessa utgör antalet idag kända ca. 20 exemplar.
Ett enda feltryck i genomstick II är bekant för undert. Och detta enda exemplar torde inte längre existera. Det tillhörde Ag. Fabergé's samling och såldes tillsammans med större delen av denna samling i London i början av 1940. Märket såldes till U.S.A, men torde ha gått förlorat, då fartyget, med vilket transporten skedde, krigsförliste på Atlanten. Nämnas kan, att SP kataloghandboken 1957 anger, att 2—3 exemplar är kända, men undert. känner bara till ovannämnda exemplar. Alla övriga feltryck är i genomstick III.
Makulering.
De flesta feltryck är makulerade med poststämpel. Färgen är alltid svart. Blå stämpelfärg användes ännu inte då dessa feltryck användes. Några feltryck makulerade med bläck finnes bevarade. Ett brev med bläckmakulerat feltryck finnes i Postmuséet i Helsingfors. Avb. 16. Feltrycken distribuerades jämte de normala 10 pennis märkena över hela landet, varför olilka orters poststämplar och bläckmakuleringar påträffas. Självfallet finner man främst poststämplar från landets städer, då postgången där var störst.
Tre obegagnade exemplar, är kända. De är här avbildade, avb. 1—3.
Avb. 16 Feltryck på brev tillsammans med normalt märke. Bläckmakulerat. Brevet avsänt från Nycarleby till Kristinestad 1868. Har tillhört Ag. Fabergé och därefter P. Grosfils-Berger. Tillhör numera Postmuséet i Helsingfors. Ett annat liknande brev, avsänt från Mustiala till Sibbo via Helsingfors är bekant.
Äkta och falska feltryck.
Ett äkta feltryck får aldrig ha spår av grannkliché på tandspetsarna upptill och till höger. Ett utmärkt kännetecken hos äkta feltryck är en klichéskada hos den 5 pennis kliché, som kom till användning. Den består av en båge efter det ryska H nedtill efter den ryska valörbeteckningen. Dessutom förekommer en svart färgfläck i meandermönstret närmast denna båge. Se teckning. Påpekas kan, att alla feltryck på vanligt papper är falska.
Bildmateriaiet i denna artikel upptar de flesta kända feltryck. Tidigare har inte ett så stort antal feltryck avbildats på samma gång, varför detta bildmaterial torde ha dokumentariskt värde även i frarntiden. Det är inycket väl möjligt att nya exemplar av detta feltryck hittas. Senast detta skedde var för ca 20 år sedan, då i en mindre Finlandsamling ett feltryck upptäcktes.
Avb. 17. Ur saml. i Finland. Avb. 18. Par besteende av feltrycket och ett normalt 10 pen. märke. På litet blått brevstycke. Stämplat i Kristinestad 1869. Tillhört G. von Möller, nu i samling i Finland.