Jag började med radiostyrda modellflygplan på hösten 1989. Det första planet var en SIG Kadet Senior MKII. Den var stor, 2 meters spännvidd och 80 kvadratdecimeters vingyta. Flygegenskaperna var utmärkta. Tyvärr inser inte alla nybörjare att ryggflygning inte är någon lämplig nybörjarmanöver. Jag hann i alla fall flyga trettio timmar med den innan jag insåg det.
Under årens lopp har jag hunnit med att flyga en del olika typer av plan, tex dubbeldäckare, deltavingar och konstflygplan. Jag har dessutom lärt mig att flyga på rygg utan att behöva reparera. Men det var inte förrän våren 1996 som jag köpte mitt första segelflygplan, en elseglare. Det var då jag på allvar fick upp ögonen för elflygets möjligheter. En elmotor startar lätt, har steglös reglering och motorstopp behöver man inte vara rädd för. Dessutom är den nästan fri från vibrationer och helt fri från oljeläckage. Ljudnivån är dessutom behaglig. Tyvärr har eldriften en del nackdelar också, vikten och flygtiden. Ackar, motorer, fartreglage och laddare har utvecklats mycket de senaste åren. Elflyget har utvecklats så långt att man idag kan flyga alla typer av flygplan och det med bra flygtider också. En av hemligheterna med att få bra flygtider och prestanda är att bygga lätt. Eftersom elmotorn inte dränker allt i olja och inte heller vibrerar så kan man bygga mycket lättare. De övriga sidorna här visar några av mina elkärror och de kan tjäna som exempel på en del av det man kan flyga med elmotor.
Du hittar mera information om mina elektriska flygplan på deras respektive sidor.
Multiplex Dingo, elseglare trots alltför lite plats!
Pibros, stryktålig Depron-deltavinge för hangflyg
Messerschmitt 163 Komet, Speed400-jaktplan i cellplast
Fantrainer, skalafläktkärra för Speed 400
Gee-whiz-Bee, funflyer med kniveggsflygning som specialitet
E'LIZA, dubbeldäckare för konstflyg
Skyward 40 ARF, glödstiftstrainer med elmotor
Gnome, liten elseglare med 400-motor