Betyg: G

Rationalitet
Handling och struktur
Tolkning
Feminism
Konstruktiv kritik

Synen på rationalitet är betydelsefull för hur man ser på samhällsvetenskapens uppgift och möjligheter. Den får också konsekvenser för hur man anser forskning skall gå till och vad man bör undersöka.

Elsters utgångspunkt är att grundenheten för socialt liv är individernas handlande. Det observerade handlandet är utfallet som blir när en oändlighet av möjligt tänkbara handlingar möter verklighetens fysiska och sociala hinder. För att kunna förklara mänskligt beteende använder sig Elster av teorin om rationellt val, det vill säga att människan är konstruerad så att hon söker det enligt hennes tro effektivaste sättet att uppnå de målsättningar hon satt upp.

Samhällsvetenskap blir därför att rekonstruera vilka mål olika aktörer har och hur deras handlingar avspeglar de sätt de nått målen på. Utifrån det kan man skapa modeller, matriser och teorier för mänskligt handlande som kan förklara och med viss precision förutsäga personers agerande vid vissa situationer. Eftersom organisationer, stater och grupper är uppbyggda av individer kan också dessas agerande förklaras utifrån rationellt val.

Ett exempel är teorin om fångarnas dilemma som utifrån ett tänkt fall av inlåsta individers agerande gör anspråk på att förklara och förutse staters agerande i internationell politik.

Ett problem är att det inte alltid finns möjligheter till rationellt val och människan därför agerar till synes irrationellt. Jag antar att Elster menar att det teoretiskt sätt finns möjligheten att vara  fullständigt rationell om man bara hade perfekt information så skulle alla beslut vara rationella. Tyvärr kan inte perfektion uppnås utan vi får nöja oss med det optimala. Svårast är det när det gäller beslut som bygger på kunskap om framtiden.

Elster ger en mängd förklaringar till varför det inte alltid går att vara rationell. Människor kan till exempel uppfatta två val som helt identiska, välja kortsiktig liten vinst framför långsiktig stor vinst, vara drabbade av önsketänkande, inte förstå statistikens lagar eller ha önskemål som är irrationella. Det som är mest angeläget att förklara för honom är varför människan har så svag vilja och varför det finns altruistiskt beteende.

För att försöka bringa ordning vaskar Elster fram tre personlighetstyper som alla handlar rationellt men som har olika inställning till världen. Kantianen som gör det han tror man bör göra oavsett konsekvenserna, utilitaristen som försöker räkna ut det mest rationella handlandet, och flockmänniskan som sneglar på andra och följer efter.

Använder man sig av dessa antaganden blir människan förklaringsbar och i viss mån förutsägbar. Det blir möjligt att skapa generella modeller som går att tillämpa i olika tider och på olika platser. Dessa modeller och teorier har visat sig högst användbart inom till exempel nationalekonomi och sociologi och gett politiker verktyg att med social ingenjörskonst förändra samhället.

Det blir också betydelsefullt att generalisera och kategorisera människor efter deras val. Alla företagare agerar efter vinstmaximering, alla politiker efter röstmaximering. För att förklara politik kan mänskligheten delas upp i kantianska ledare som har monopol på initiativ och massor med flockmentalitet som bara följer efter likt får.

Ett problemet är att det kan ge en förenklad bild av människan och mänskliga samhällen. Ofta har det visat sig att modeller och teorier inte håller i alla situationer. Förutsägelser har inte slagit in. Verkligheten är kanske mer komplex och svårförklarlig än vad rationellt val anhängare vill erkänna. Det kan leda till att tvärsäkra sociala ingenjörer inte ser mer sammansatta orsakssammanhang och ställer fel diagnos på samhället. I värsta fall kan det bli ett verktyg för att rättfärdiga fördomar. Utpekande av beteenden vi inte kan förklara som irrationella och oupplysta.

Fays hållning skiljer sig från Elsters. Hans syn på rationalitet utgår ifrån att människan är rationell utifrån sin egen kulturella bakgrund. Allting vi gör har någon mening och därför är alla handlingar definitionsmässigt rationella. Om alla handlingar är förnuftiga är en annan sak.

Vi kan lätt se att människor agerar oförnuftigt men i allmänhet är folk rationella eller vill åtminstone vara rationella. Till och med neurotiker och psykopater kan ses som rationella utifrån sin föreställningsvärld.

När man stöter på ett till synes irrationellt beteende skall man enligt Fay försöka hitta en rationell förklaring till det. Den förklaringen kan hittas genom att studera aktörens kulturella bakgrund. Förklaringarna blir för grunda om man inte tar hänsyn till bakomliggande historia. Grunden för handlingar är den samlade erfarenheten hos en individ eller en grupp. Fay gör inga försök att klassificera olika personlighetstyper som Elster men han menar ändå att det är möjligt för oss att förstå varandra.

Han landar i något som han kallar mänsklighetsprincipen. Vi kan förstå varandra även om vi inte delar varandras värderingar. Han har inga anspråk på att kunna förklara samhället och sätta upp generella regler för mänskligt beteende. Samhällsvetenskap kan därför inte användas för att ge råd till politiker hur det perfekta samhället skall konstrueras. Enligt Fay är samhällsvetenskapens uppgift att förbättra kommunikationen mellan folk, att bättre först sig själv och att träna sin fantasi och vara öppen för alternativa lösningar

Elster vill hitta lösningar på andras problem, Fay vill förstå andras handlingar.

För Fay blir rationalitetsbegreppet en förutsättning för att kunna förklara observerat mänskligt handlande. Ett användbart och nödvändigt redskap för att förklara mänskligt handlande men som bör användas med försiktighet och måste komplettares med en stor dos kulturell förståelse.

För Elster är rationalitet ett grundläggande mänskligt drag som existerar i verkligheten och förklarar allt handlande. Olika människor kan vara olika rationella och det går att träna upp och förbättra rationaliteten. Fay ser däremot ingen egentlig progression. En svensk ingenjör är inte mer rationella än en indian i Amazonas. Man kan bara vara rationell i förhållande till sin miljö.

Jag anser att Fays synsätt bättre på mindre grupper, Elsters på större grupper. Om man skall förklara varför stora kulturellt heterogena grupper beter sig på ett liknande sätt är det svårt att lyda Fays råd att ta reda på deras kulturella bakgrund.  Om man skall förklara enskilda individers eller mindre gruppers handlande utifrån Elsters utgångspunkter kan man hamna i förklaringar förenklade till falskhet.

 2. Handling och struktur
 Tillbaka

Diskussionen kring individuell handlingsfrihet eller tvingande strukturella handlingsmönster grundar sig i en önskan att avmystifiera och förklara samhället. Samhällsvetenskapen kan på så sätt skapa bättre underlag för politiska beslut om framtiden.

Den syn som menar att samhället ytterst består av individer går under beteckningen metodologisk individualism. Den uppkom med den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet och tog sig uttryck i upplysningsrörelsen. Den minsta observerbara enheten i samhället är individers handlande och därför skall man för att förklara samhället studera enskilda handlingar och sätta ihop det till en helhet. Alla mänskliga behov, egenskaper och motiv manifesteras i enskilda individers handlande och samhället är inte något mer än summan av detta. Att hävda att krafter vi inte förstår styr vårt handlande är inget annat än vidskepelse. Individerna har en fri vilja, individuella rättigheter och kan göra sina egna val. Visst påverkas man av sin omgivning men man är till sist personligen ansvarig för sitt handlande.

En annan syn på vad samhället består av går under beteckningen metodologisk holism. Den gör gällande att människor inte alls är så oberoende av sin omgivning som man kan tro. Det finns något som är större än individerna som bestämmer deras handlingar. En allmän vilja, ett klassintresse eller ett nationellt mål. Det är det större fenomenet man bör studera som samhällsvetare.

Ett sätt att göra detta är att visa hur individers handlingar styrs av sociala regelverk uppsatta av samhället. För att kunna förklara mänskligt handlande måste man därför ta reda på hur den underliggande strukturen av regler ser ut. Helheten förklarar sedan hur delarna handlar. Vissa menar att det inte ens går att förklara dessa krafter utan att man får nöja sig med att tolka verkligheten på bästa sätt. Andra menar att själva verkligheten själv är en social struktur som skapas när vi försöker förklara den.

Ett problem med holismen är att det är lätt att hamna i determinism. Samhället blir något statiskt som stämplar ut individer. Individerna är underordnade en kollektiv vilja med ett visst bestämbart mål. Förändring av strukturer kan endast ske genom yttre tryck när miljön systemet befinner sig i förändrats på ett visst sätt.

Fay argumenterar för en sammansmältning av individualismen och holismen och lanserar en modifierad syn på såväl individer som struktur.

När det gäller individerna bör man enligt honom ge upp synen på individer som helt självständiga och agerande efter rationellt val. Individer måste förstås i förhållande till sin kultur och sitt samhälle, ständigt reflekterande sig själv i andra och ständigt i förändring. Däremot har de möjlighet att inom vissa gränser påverka de strukturer de befinner sig i. Han vill likna jaget vid ett kraftfält snarare än som en odelbar atom. Mer än en cell i en jätteorganism men mindre än en helt suverän aktör.

Vi måste också ge upp synen på strukturer som hållbara och tydliga mönster. Istället bör de liksom individerna ses som flytande och ständigt omformande sig själva. Fay ser ingen bestående ordning i samhället. Strukturerna blir omöjliga att fastställa annat än momentant.

Fay refererar till Kenneth Burke som jämför mänsklig kultur med ett samtal på en fest. Ett ständigt pågående samtal som man ramlar in i och måste försöka anpassa sig till men tillslut kan påverka själv inom vissa gränser. Ingen kan förutsäga i vilken riktning samtalet går och det finns inget mål med samtalet.

Jag tror endast hårdnackade holister eller individualister har svårt att ta till sig Fays kompromiss. En individualist kan ackommodera sin individsyn med Fays diskussion kring  agentskapets betydelse i samhällsförändringar och en holist kan nicka igenkännande kring Fays beskrivning av samhället som en ständigt pågående struktureringsprocess.

Problemet är som jag ser det att både individualismen och strukturalismen gör anspråk på att skapa ordning i samhället vilket inte Fays syntes gör.  Individualismen hävdar människovärdets okränkbarhet och den fria viljan, holistiska förklaringsmodeller antyder ofta en riktning eller ett mål för mänskligheten och vill ge råd. Går man med på Fay måste man ge upp ambitionen att förklara samhället. Det går bara att förstå momentant. Forskningens uppgift blir att diskutera bra och mindre bra tolkningar av det pulserande oförutsägbara samhället. Fay vill att vi skall förstå och uppskatta varandra och det blir ett mål i sig.

3. Tolkning.
 Tillbaka

Ett av samhällsvetenskapens dilemman är att det som skall undersökas är så svårobserverat och så lätt påverkas av forskaren själv. Några kontrollerade experiment i laboratoriemiljö går egentligen inte att genomföra. Istället får man ofta nöja sig med en subjektiv tolkning av vissa valda fragment av ett skeende. Trots det vill samhällsvetare gärna hävda att de sysslar med något som har större värde än det en romanförfattare ägnar sig åt.

King, Keohane och Verba gör en tydlig skillnads mellan tolkning och vetenskap. För att visa sitt avståndstagande sätter de till och med citationstecken kring ordet tolkning. Däremot menar de att tolkning är centralt i insamlingsfasen. Forskaren kan ju inte studera allt utan måste göra ett urval. Därför är det viktigt känna in sig i, ”marinera sig i”, sitt undersökningsområde för att kunna ställa de rätta och mest relevanta frågorna till sitt material. Tolkning är nyttigt för att skapa hypoteser men underordnat vetenskap. Hypoteserna måste sedan testas vetenskapligt.

Målsättningen för dessa författare är att till slut närma sig lagar för mänskligt beteende. För att göra det måste man ställa upp falsifierbara hypoteser och testa dem. Att då dra in tolkning har inget värde. Drömmen är att allt skall kunna värderas objektivt. Även kvalitativa undersökningar skall kunna kritiseras utifrån objektiva kriterier.

Fay anser att det är att lura sig själv att hävda att man kan vara objektiv. Istället betonar han betydelsen av tolkningen och vill uppvärdera den.
Fay redovisar två traditioner när det gäller tolkning. En skola som går ut på att försöka ta reda på vad en agent verkligen menade och en annan där man fokuserar på betydelsen av en agents handlande. I den första metoden pendlar forskaren mellan tolkning av agenten och dess omgivning för att få en allt djupare förståelse av den unika händelsen. I den andra metoden försöker forskaren ställa nya frågor till ett tidigare redan utforskat material för att belysa det ur ytterligare fler perspektiv som är relevanta för den tid forskaren befinner sig i. Valet står mellan att ta reda på vad Jesus egentligen ville säga utifrån den miljö han befann sig i eller att säga något om vad Jesus kan säga om problemen i vår tid.

Fay tycker naturligtvis inte att skolorna står i motsats till varandra utan anammar båda perspektiven. Anledningen är att han inte tror att det går att komma fram till någon sanning om samhället. Det betyder inte att den inte finns men vi kan aldrig vara säkra på att vi hittat den. Det finns ingen kosmisk Mastermindspelare som berättar för oss när vi fått rätt svar, för att använda en av Fays liknelser. Istället bör samhällsforskning gå ut på att ständig tolka och omtolkning samma händelser. Genom att ställa nya frågor till samma material och kritiskt diskutera andras utgångspunkter och slutsatser får vi en större förståelse om både oss själva och vår omvärld. Vi bör ta reda på både vad agenten menade och vad det betyder för oss. Strukturer behövs för att få ordning men världen är till sin natur heterogen och föränderlig. Några lagar kommer vi aldrig att kunna formulera.

De olika synsätten på tolkning behöver inte utesluta varandra. King, Keohane och Verbas strikta metodkrav tror jag är nyttiga för att förstå skillnaden på allmänt tyckande och testbara påståenden och bör inte kastas ut som förstockad inskränkthet. Däremot bör man vara medveten att anspråken på objektiv kunskap utifrån den metoden kanske är överdrivna.

Tolkarna i Fays tradition tillför en nyttig ödmjukhet och en öppenhet inför verkligheten och att nya tider kanske kräver nya lösningar på gamla problem. De uppenbarar metodproblem som King med fler inte uppfattar som problematiska. Det gäller bara att inte gå för långt och hamna i ett relativistiskt tänkande eller sätta bäst före datum på forskning. Jag anser att goda och dåliga forskningsresultat måste kunna fastställas utan att det behöver handla om att lita på forskarens omdöme vilket i verkligheten gärna blir en lojalitetsförklaring. Det råd Fay ger är att göra kritisk intersubjektivitet till ett motto att leva efter. Skall man göra det måste man också acceptera Fays syn på att samhällsvetenskapens syfte är att göra oss öppna att respektfullt kunna lyssna och ta till oss vad andra har att säga inte att hitta och hålla fast vid den slutgiltiga och sanna teorin.

4. Feminism
 Tillbaka

I alla mänskliga relationer förekommer öppen eller dold maktutövning efter mer eller mindre tydliga mönster. Eftersom forskning också handlar om mänskliga relationer borde därför samhällets rådande maktordningar även avspeglas i forskningen. Vissa forskare menar dock att forskningsvärldens strikta vetenskapliga krav gör att de står över sådant och att forskningen producerar neutral kunskap.

Eva Lundgren visar i sin artikel hur hon upplevt den rådande könsmaktordningen i mottagandet av hennes feministiska forskning av vissa manliga forskare.

Lundgrens motståndare visade genom att kritisera och på oetiska sätt hindra henne att få tillträde till forskarvärlden att de ansåg henne vara ett hot mot den bestående ordningen. Skribekk försökte på alla sätt förringa värdet av Lundgrens forskning genom att framställa den som ovetenskaplig och  istället kalla henne för journalist eller feministisk ideolog. Därigenom ville han behålla sanningsmonopolet. Han ryckte ut som en inkvisitor i Vetenskapskyrkan för att brännmärka en kättare. Lundgren fick uppfattningen att han såg henne som Antikrist. Genom att hennes forskning uppenbarade manligt könsmaktsförtryck blir det inte orimligt att tänka sig att Skribekks försvar av mainstreamforskning på samma gång är ett försvar av rådande könsmaktsförhållande. Detta oavsett om han själv var medveten om det eller inte. Att hävda kvantitativa metoder och distans till forskningsobjektet blev en strategi för att förhindra förståelsen av könsmaktsförhållandena.

Det är svårt att värja sig mot en sådan argumentation. Vad än Skribekk säger eller gör är han misstänkliggjord.

Problemet är inte argumentationens sanningshalt utan konsekvenserna av tänkandet. Fay diskuterar i sitt inledningskapitel hur mångkulturalism trots ambitionen att få ökad förståelse i förlängningen leder till splittring och oförståelse. Lundgren är tveksam till om hon som kvinna verkligen kan förstå sina manliga forskningsobjekt. Hon är genom att tolka Skribekk som någon typ av inkvisitor också farligt nära att demonisera eller misstänkliggöra alla som inte delar hennes kunskapssyn.

Syftet med samhällskunskap är enligt Fay att förbättra kommunikationsmöjligheterna, lära känna sig själv och förbättra sin fantasi. Den vetenskapliga processen kan liknas vid ett samtal med ett gemensamt mål. Detta förutsätter någon typ av gemensam grund, gemensamma värden och en strävan efter konsensus. Om all verksamhet är partisk måste man ge upp synen. Forskningen blir en plats för oförsonlig kamp och varje forskningsreligion drar sig tillbaka i isolation. Att Lundgren väljer att dra sina motståndare inför rätta är också ett tecken på den oförsonlighet som karaktäriserar henne.

Man får också ge upp tanken på generella förklaringar för mänskligt beteende. Även om de inte är naturlagar ger de i alla fall en rimlig bild av ordning.

Jag anser liksom Fay att men bör vara mer ekumenisk. Upplysningstänkandet och idéerna om att allt går att förklara må ha sina brister när det gäller att närma sig en verklighet som visar sig vara mer komplex ju längre man studerar den men den har sina praktiska fördelar.

Jämfört med andra forskningstraditioner är den liberala mainstream/malestream-forskningen med sin betoning på att allt skall kunna bevisas och utvärderas av andra förvånansvärt inkluderande och öppen för att revidera sig själv. Lundgren betonar att hennes forskning inte går att utvärdera utan att man i första hand måste lita på hennes ärlighet. Att utgå från dolda osynliga ordningar kan leda till oanvändbar kunskap och stagnation. Teorier som kanske i första hand stämmer överens med de politiska teorierna som styr forskaren men inte är särskilt användbara eller möjliga att kritisera.

Lundgren vill också visa på sina forskningsröns generaliserbarhet genom att påpeka att personer som arbetar på kvinnojourer känner igen sig.

Det är kanske en feg och konfliktundvikande inställning men jag tror det går utmärkt att inkludera ett könsmaktsperspektiv i mainstreamforskning. Det visas väl också av det stöd Lundgren fick från andra etablerade forskare som rimligtvis representerar samma könsmaktordning som Skribekk.

Vi bör söka samhällsvetenskaplig kunskap utifrån idén om könsneutral kunskap för att kunna skapa generella men ofullständiga modeller för att förklara mänskligt beteende men också vara medvetna om att det finns dolda maktordningar som man måste ta hänsyn till om man vill få full förståelse för ett enskilt fall. Någon fullständigt neutral kunskap går inte att fastställa.

5. Konstruktiv kritik
 Tillbaka

Uppsatsen med det något klumpiga namnet ”Teoretiska och ideologiska grundantaganden i studier av hur ekonomiska liberalisering påverkar civilsamhälle och demokrati” ger ett exempel på de för- och nackdelar som finns med de metoder King, Keohane och Verba respektive Fay står för.

Författaren anger sitt syfte i två långa och innehållsrika meningar som inte ger en alldeles enkel bild av vad uppsatsen skall svara på. Jag uppfattar det som att det är tre delsyften. För det första skall uppsatsen undersöka om tolkningen av reformerna i Mexico grundar sig på olika antaganden om civilsamhälle och demokrati. För det andra skall dessa eventuella antaganden fastställas. För det tredje skall uppsatsen bidra till diskussionen kring dels hur civilsamhällsbegreppet ofta förvandlats till politiska slogans och dels hur man för att öka begreppets analytiska värde bör se på civilsamhället och på civilsamhällets roll i demokratiseringsprocesser.

Jag uppfattar att huvudsyftet är att bidra till civilsamhällsdiskussionen. De andra två syftena är mer en hjälp för att få något att diskutera kring. Redan här blir det tydligt att författaren har valt en metod som kanske inte skulle rekommenderas av King, Keohane och Verba. Det ställs inte upp några hypoteser eller redovisas några -hur? eller -varför? frågeställningar. Det man får veta är istället det sätt på vilket författaren närmade sig frågorna när uppsatsarbetet påbörjades och att målet är att inte hamna i ideologiska eller teoretiska argumentationer som utesluter några grupper eller aspekter av en demokratisering. Öppenhet och inkluderande verkar vara ledstjärnor.

Författaren verkar annars vara väl insatt i sitt ämne och diskussionen om civilsamhället är intressant både ur ett inom- och utomvetenskapligt perspektiv med tanke på att begreppet samtidigt är otydlighet och har en stark politiska laddning.

Metoden uppfattar jag som tolkande i Gadamersk eller Faysk mening. Det författaren vill ha reda på är vad diskussionen om de liberala reformerna i Mexico betyder för oss när vi skall diskutera civilsamhällsbegreppet. Författaren beskriver och sorterar sitt material ganska förutsättningslöst. De analyserade författarna får tala själva och därefter ger författaren sitt omdöme och försöker placera in dem i ett sammanhang. ger ett intryck av att följa författarens arbete kronologiskt. Från en trevande osäkerhet i början blir texten alltmer säker ju längre det går. För att styrka tolkningar används citat och hänvisningar som verkar relevanta. Jag upplever det som en svår väg som författaren har valt och den ställer också krav på läsaren att hålla många tankeled i huvudet.

Jag saknar ett tydligare argumenterande för valet av metod. Varför den ofta upprepade frasen mer nyanserad förståelse är att föredra när det gäller civilsamhället borde förklaras. Författaren kunde tydligare redogöra för sin syn på vetenskap och förutsättningarna för forskning.

Begreppshanteringen i en sån här typ av uppsats är oerhört viktig. Begrepp som demokrati, civilsamhälle, nyliberalism, folklighet och så vidare är inte en gång för alla definierade och betyder olika för olika författare. I uppsatsen gör författaren sitt bästa för att hela tiden göra klart för läsaren vad det är för typ av demokrati och annat som avses och jag tycker det lyckas väl. Begreppen definieras och diskuteras också utförligt i uppsatsens teoridel vilket visar på författarens medvetenhet om problemet.

Ett alternativt upplägg för uppsatsen kunde vara att utgå från King med fleras inferensmetod för att använda samma innehåll men konstruera hypoteser och testa dessa. Uppsatsen skulle lösa samma syfte men med en mer lättangripbar metod. (se bilaga)

Utifrån den tolkning som författaren gör av hur den liberal-pluralistiska och den radikaldemokratiska synen ser ut skulle man kunna göra en lista med kriterier som man sedan testar på sina texter för att med slutledning bevisa att författarna befinner sig i olika läger och på så sätt lösa de första två syftena. Att definiera kriterierna för respektive ideologi hamnar då inom ramen för förberedelsetolkning. Sedan kan man på liknande sätt göra en lista på viktiga aspekter som var och en av ideologiska uppfattningarna tar upp och testa om dessa aspekter är förenliga med de olika civilsamhällsteorierna och därigenom få fram vilken av teorierna som är bredast, det vill säga mest användbar enligt författaren.

Med det upplägget skulle det vara lättare att se författarens uppfattningar, genomskinligheten skulle öka. Det upplägg som den nu har gör att det blir svårt för läsaren att göra sig en bild av vad uppsatsen egentligen handlar om.

Å andra sidan är kanske metoden författaren valt mer ärlig. Tolkningsprocessen som leder fram till de kriterier som författaren sedan testar med hjälp av hypoteserna får inte samma utrymme och betydelse med det alternativa upplägget. Ett inferensupplägg ger ett sken av tvärsäkerhet som inte fanns från början och därför egentligen är falskt. Hellre falsk än vag säger King, Keohane och Verba men det finns kanske en poäng med att markera sin egen osäkerhet? Nyanser skulle försvinna på vägen och det är ju just mer nyanserad förståelse som uppsatsens författare värderar över allt annat.

Håller uppsatsen vad den lovat?
Det räcker inte bara att läsa slutsatsen för att fullständigt förstå vad författaren har gjort, men ser man till helheten så har uppgiften lösts. Ett bidrag har lagts till diskussionen om civilsamhälle och demokratisering och tesen om och vikten av mer nyanserad förståelse av en komplex och mångfasetterad verklighet har fått stöd. King, Keohane och Verba skulle kanske anse att den var ovetenskapligt upplagd men att slutsatserna var giltiga och kunde räddas genom ett annat angreppssätt .

Om kriteriet för VG på uppsatsen, liksom det är för den här hemtentan, är självständig läsförståelse parad med kritisk distans till forskningsproblemet tycker jag att författaren uppfyllt dessa mål.

 Ursprunglig disposition

 Alternativ disposition