Personerna på bilden har inget med texten att göra.
Festen
Måndag 31a augusti 19:30
0224-360 72
-Ja hallå, det är Theresè.
Nummerupplysare: 031-605 10
-Hej, det är Patio. Hur är läget?
-Utmärkt. Din födelsedagsfest ska bli underbar. Kommer Daniel?
-Nej.
-Synd. Han verkar så blyg och tillbakadragen. Men så snygg. Bara att plocka…
-Daniel? Blyg? Ha! Nej ingen av mina Göteborgsvänner kommer. Det är väl felet med att lägga sin fest i Köping. Men vad spelar det för roll. Ni kommer ju. Mina allra bästa vänner. Och Ida, som jag älskar.
Men vet du vad? Jag har bjudit Marie. Det ska bli så underbart att träffa henne igen och höra vad hon haft för sig alla dessa år. Det kommer bli precis som gamla tider igen, hela gänget samlat.
-Utmärkt… Hmm… Kommer Ulf också?
-Ja. Nästan alla 95or samlade igen. Och några 96or och 97or.
-Underbart, verkligen.
19:46
Theresè lägger på luren och är deprimerad och sur i tre dagar. Sedan bestämmer hon sig för att vinna.
Onsdag 1a september 18:40
0224-360 72
-Theresè.
Nummerupplysare: 0221-886 22
-Hej det är Olof. Jag är glad!
-Men så roligt. Jag är rätt glad själv. Vad är du glad över?
-Jag fick ett väldigt insinuant e-mail från Ulrika. Du vet i somras på Köpingsyran när vi skulle ha sex? Och jag inte ville det för hon hade mens? Och hon sa att vi kunde använda en handduk. Men jag ville inte kladda ner någon handduk som inte var min?
-Ja.
-Jo hon hade tidigare undrat via mail var hon skulle sova efter Patios födelsedagsfest. Jag svarade att hon kunde sova hos mig. Och då fick jag ett svar där det stod "Ok, glöm inte handduken"…
-Men vakul. Ulrika verkar ha en sådan sund syn på det där…
-Jag vet inte, det har varit förjävligt jobbigt alla gånger hon först strulat med mig och därefter dumpat mig. Men nu tror jag att vi äntligen vet var vi har varandra. Ett strulförhållande helt enkelt.
-Vet du vad? Marie kommer på Patios fest.
-Åhh. En liten glad söt älva. Har hon pojkvän numera?
-Nej, jag har säkra Sala-djungeltelegrafuppgifter på att hon för en gångs skull är singel.
-Hmm. Jag kanske inte kommer att strula med Ulrika trots allt?
19:50 Theresè lägger på telefonen en aning surare.
Fredag 3e september
Vid lunchtid samlas ett 20-tal ungdomar från hela landet vid en bygdegård utanför Köping. De börjar dricka alkohol och laga mat. Alla är finklädda. Olof och Ulrika pratar till att börja med inte med varandra. Olof och Marie däremot flörtar rätt vilt. Glömda känslor från 95 kvävda av en annan flick och pojkvän börjar vakna till liv.
Theresè går runt och spelar partyprimadonna. Hon flörtar ytterst diskret med Ulf. Hon känner att hon har makt, att hon är önskad. Men inte alls lika önskad som Marie. Theresè kan tydligt se att de flesta killar på festen har sina blickar mot Marie. Även Ulf. Alla på festen känner varandra. Alla vet hur Theresè är. Ingen vet hur Marie är. Hon är ny och spännande. Theresè vet att hon aldrig kommer få Ulf.
Maten serveras. De äter den i den stora salen som de flyttat in stolar och bord i. Folk börjar bli berusade. Några håller utflippade hyllningstal till Patio.
Maten äts upp. Stämningen är på topp. Folk minglar runt. Olof och Marie fortsätter sitt flörtande. Marie ser på Olof och ler och Olof kan inte släppa henne med blicken. Patio drar brutalt ut Olof på parkeringen och säger med myndig röst:
-Olof, du ska inte strula med Marie. Om någon ska strula med Marie är det Gustav. Du ska strula med Ulrika som vanligt, du älskar ju henne.
Olof går in i bygdegården igen. Någon har satt på svängig rockmusik. Folk dansar bugg inspirerade av den lantliga miljön. Olof kommer på att han måste bjuda upp Ulrika. Han ser en flicka i svart klänning. Ulrika! Han bjuder upp henne. De dansar.
Flickan ser fascinerat på Olof medan de svänger runt. Det är inte Ulrika, det är Marie. Olof lämnar målmedvetet Marie partnerlös på dansgolvet. Marie blir först paff men ganska snart börjar hon dansa med Ulf istället.
Olof hittar Ulrika tyst, ensam och nykter i ett hörn av festen. Hennes vackra vitsminkade ansikte ser på honom. Hon anstränger sig för att se cool och likgiltig ut. Han försöker entasuastiskt bjuda upp henne. Först börjar hon resa sig. Men sedan ångrar hon sig och sätter sig ner. Olof lägger sig ner med en aggressiv min framför henne.
"Vi har ju pratat om det här" säger Ulrika. "Jaaa" säger Olof surt. De blir tysta och ser på varandra. Tillslut böjer sig Ulrika fram och kysser Olof. De hånglar i någon minut. Sedan går hon iväg. Hon går ut från bygdegården och tar första bussen hem tillsammans med två väninnor. Olof exploderar. Han hittar en stor Chiquita-papplåda som han sparkar på i en halvtimma. Sedan lugnar han ner sig.
Samtidigt sitter Ulf, Theresè och Marie i ett hörn och pratar. Marie ser Ulf glatt i ögonen och leker med Ulfs långa blonda hår. Theresè pratar med båda och spelar jättekäck. Hon låtsas att hon har varma kompiskänslor för båda två.
Marie går på toaletten. Ulf vänder sig om och ser gravallvarligt på Theresè. "Du är såjävla cool och sexig, jag har velat ha dig i 3 år nu". Han går fram och kysser Theresè.
Theresè hånglar med drömprinsen från när hon var 14. Hon kysser sin första "riktiga" kärlek. Den coola killen som hon var jättekär i men Ida fick. Men nu ligger de äntligen ner på golvet tillsammans och inte ens Marie kan sno honom ifrån henne.
Drömprinsen har mycket tunga. Det ska inte drömprinsar ha. Drömprinsen frågar Theresè om de ska gå upp till rummet på övervåningen. Theresè har legat med många killar på fyllan. Men drömprinsen ligger man inte med. Hon går äcklad därifrån. De pratar inte mer på hela kvällen.
Festen har totalhavererat. Några ligger och spyr på toaletten. Andra bråkar. Några har strulat fast de har pojk och flickvänner.
Alkoholen går ur kroppen och festen börjar tappa farten. Folk går runt segt, städar, kramas, dricker vatten och bedyrar sin vänskap och kärlek till varandra. Vi är så nära varandra att vi klarar det här, är allas gemensamma budskap.
23:55 tar de sista festdeltagarna bussen till Köping. Festen är över liksom 3 års dans på rosor.
Gåvan
smurfhasten@hotmail.com
received e-mail 1 sept 18:55
Ja hej jag tänkte berätta lite om mig själv. Det är väl dags eller nått. Jag heter alltså Olof Sjödin, är 18 år och bor i Köping. Där har jag bott i 5 år nu, innan bodde jag i Karlskoga. Tycker om Köping, har ingen småstadsångest även ifall jag ibland blir tvungen att tjata ikapp med vänner om "vilken jävla håla" det är för att upprätthålla en socialt acceptabel fasad.
På fritiden spelar jag mest gitarr i ett folkmusikinspirerat rockband. Vi har haft lite konflikter i bandet då jag och sångaren anser att musik bör vara en konstform medan de övriga i bandet verkar se det som i första hand en livsstil. Med andra ord super de på alldeles för mycket innan varje spelning.
Jag är väl en rätt känslig och intellektuell person, ingen machograbb direkt…
Jag har en hel del fullt okej vänner i Köping men mina bästa vänner finns utspridda över hela landet. Min bästa vän är Patio från Göteborg som jag lärde känna sommaren 95. En annan vän är Theresè som jag lärde känna samma sommar. Det är tror jag än idag rätt ovanligt att killar och tjejer är nära vänner. Alltid när hon kommer till Köping så tror alla att hon är min flickvän. Konstigt nog tror ingen att jag är hennes pojkvän när jag hälsar på henne i Sala.
Kärlek då. Har haft tre flickvänner i mitt liv. Dom hade jag 95 och 96. Alla tog slut efter mellan 3 och 5 månader. Sedan dess har jag haft en massa tillfälliga grejer som jag velat permanenta men inte "hon". Det har väl inte känts så jättekul.
Hur min drömflicka ska vara då. Utseende och liknande spelar väl mindre roll. Fast alla flickor jag haft har varit rätt lika varandra, korta, kurviga och halvlångt rött hår. Oftast. Jag vill ha en flicka som är självständig och jämställd och vet vad hon vill.
Hur är du själv?
Söndag 4e september 16:43
Olof ligger på den stora sängen i sitt rum och stirrar upp i taket. Hans huvud kokar av frustration. Ibland slår han madrassen. Tillslut plockar han fram studentkalendern, går fram till telefonen vid skrivbordet och ringer.
08-555 34 21
-(manlig dov röst) Hos Carlberg.
-Har ni Ulrika inne?
-Det bor ingen Ulrika här och vi vill inte veta av någon heller.
-Förlåt då har jag kanske ringt fel då.
-Nej vänta det är jag, Ulrika (rösten ändras till en 17-årig flickröst).
-Hej det är Olof.
-Heeej…
(paus)
-Jo jag vill tala om i fredags. Vad tyckte du?
-Jag vet inte, jag var full.
-Jag mådde en aning dåligt. Varför gick det som det gick?
-Olof jag vill inte att du ska vara arg på mig… Men jag är inte som du, du är snäll och jag är ond.
-Som jag ser det har vi två alternativ nu. Antingen kan vi vara tillsammans eller vara kompisar.
-Jag tror jag väljer det senare alternativet.
-Okej jag misstänkte liksom det, adjö (klick)…
18:23
Sala
Ett bud kommer till Theresè med ett litet rött paket. Theresè öppnar det. Inuti ligger det en begagnad Ericsson-mobiltelefon och en liten lapp. På lappen står det:
"Ursäkta för i fredags, hoppas det inte var jag som var för grov. Ring mig så kan vi prata om saken.
PS jag menade allt jag sa.
Ulf (08-34 21 67)"
Theresè gömmer paketet längst ner bland strumporna i sitt vita masonitklädskåp.
Uppbrottet
Onsdag 7e september 17:00
070-360 72
Det börjar pipa bland strumporna i Theresès klädskåp.
-Theresè.
-Det är Ulf. Hur är läget? Gillade du mobilen?
-Jo...
-Vad tyckte du om i fredags? Var jag för grov?
-Jag vill inte prata om det. Är det ok?
-Du jag kommer till Sala nu i helgen. Ska hälsa på en kompis och så ska vi ut och supa. Ska vi träffas?
-Kanske… Eh, jag kanske ska till Olof.
-Du kan väl ringa om du inte ska bort. Så kan vi hitta på något.
-Jo.
-Okej vi ses.
Onsdag 7e september 17:49
Regnet vräker ner framför Olofs lägenhetsfönster i Köping.
031-605 10
-Karl.
-Olof här. Läget åt helvete.
-Jo. Har ni pratats vid?
-Jag ringde Ulrika men hon sa inget vettigt. Jag var tvungen att lägga fram lite pedagogiska alternativ för att få något alls ur henne.
-Och alternativen?
-Kompisar eller tillsammans. Inte helt oväntat blev det kompisar. Om hon gjort det här alla gånger för att hon vill vara kompis med mig har hon en väldigt mongo definition på vänskap.
-Hon har nog inte gjort det därför. Hon har kanske dåligt självförtroende och svårt att visa känslor. Så hon visar sin otroliga image istället.
-Men varför är alla tjejer sådär? Varför behandlar dom mig som piss och blir tillsammans med alla svin istället? Hon sa att hon var ond…
-Har du någonsin tänkt tanken att tjejer kanske är individer. Att Ulrika kanske har det jävligt jobbigt?
Fatta att hon bara säger att hon är ond som ett försvar. Hon säger vad hon tror att vi tycker.
-Och vafan hjälper det om jag tänker så? Ända skillnaden är att jag kommer bli ledsen istället för sur och det är bara patetiskt. Vad gör jag nu? Lämnar den sociala världen?
-Du kan ju prova att komma över det. Det kanske låter slitet men det gör man alltid även ifall allt känns piss nu. Men en god ide kanske skulle vara att kräva att Ulrika pratar med dig och verkligen reder ut saker och ting. För just nu har ni bestämt att ni ska vara "kompisar" vilket antagligen kommer betyda att ni aldrig mera kommer prata med varandra.
-Och hur gör jag det? Ringer henne och lyssnar på hennes meningslösa "öhhh, supa" bortförklaringar?
-Nä du får väl ställa henne mot väggen och se till så hon inte kan fly undan. Åk till hennes skola tex. Kräv att få föra ett dubbelt samtal med henne.
smurfhasten@hotmail.com
received e-mail 2 sept 20:34
Jag. Theresè. 18. Gillar film och romaner. All sorts musik och dans. Pluggar Medialinjen i Sala. Väldigt social människa som ständigt vill träffa nya spännande bekantskaper. På min fritid umgås jag med en massa människor.
Något som upprör mig är att män får det bättre bara för att dom är som dom är. Det borde vara jämlikt. Jag kallar mig därför för feminist.
Drömmannen då, hur ser han ut? Jo han är cool och muskulös, av medellängd. Långt blont eller kolsvart hår. Han står inte och velar utan är bestämd och bara går fram och kysser mig utan att fråga först. Precis som i en film. Fast han ska kunna dansa.
Män ska ha makt. Alltså inte pengamakt eller vara någon politiker eller nått utan vanlig makt. Han ska vara en riktig man och ingen nervös mjukis-nörd. Nördar är det värsta jag vet.
Jag har varit tillsammans en gång. Det är jag inte mer. Alla män jag träffar är så konstiga, de flesta visar sig efter ett tag antingen vara svin eller töntar. Så jag lever ett lyckligt singelliv.
Gud jag fattar inte ens att jag skriver hit. Jag menar folk som skriver dagbok på internet är det patetiskaste jag vet, fast det här är ju i och för sig inte samma sak.
Torsdag 8e september 17:36
Chemical Brothers pumpar ut på högsta volym ur Theresès stereo. Theresè försöker halvinspirerat dansa till. Hon kollar in i den 2x2 meter stora väggspegeln för att se om hon har den rätta Collegefilm-bitchblicken. Det har hon inte. Besviket lyfter hon telefonluren.
0221-886 22
-Olof Palme till er tjänst.
-Theresè här. Allt är så skumt.
-Jo jag ringde Ulrika. Hon var konstig. Sa ingenting om varför hon gjort som hon gjort.
-Alltså Ulf ringde mig. Varför gjorde han det? Jag vill verkligen inte ha något med honom att göra just nu. Pratar vi inte med varandra på ett tag blir allt bra med tiden. Det var jättespänt när vi pratade.
-Jag ska hälsa på Ulrika i Enköping imorgon. Ska gå till hennes skola och prata allvar. Det känns läskigt dock.
-Varför inte bara låta det vara? Hursomhelst ska Ulf komma till Sala i helgen. Jag sa att jag eventuellt skulle vara hos dig. Jag vet att om jag stannar hemma kommer han ringa och jag blir tvungen att träffa honom. Så kan jag komma till dig?
-Nej! Fan ni är alla lik…
Nej… Hmm det menade jag inte. Men du får ta ansvar förvad du gjort. Du kan inte bete dig som en barnunge hela livet. Det är faktiskt du som uppträder skumt, Ulf är bara kär i dig.
-Han kan väl ändå inte vara kär i mig. Nej…
-Jo och det är inte så otänkbart med tanke på att du varit kär i honom. Och nu i helgen ska du prata med honom.
Trösten
Fredag 9e september 11:32
Enköping, Westerlundska Gymnasiet.
Westerlundska Gymnasiet är byggt som ett stort växthus. En solig dag som denna blir det extremt varmt. 2700 elever på ett underdimensionerat ventilationssystem gör sitt till.
Att besöka ett gymnasium man inte går på känns olustigt. Olof får intrycket av att alla kollar på honom. I värmen rör sig stora högljudda grupper av okända människor. Han försöker sträcka på sig och se målmedveten ut fastän hanns tankar är långt borta.
Olof letar sig fram genom raderna av blåa skåpdörrar på vit bakgrund. Där, 455. Han sätter sig ner vid väggen mittemot skåpet och börjar vänta.
Efter en halvtimma kommer en klass fram till skåpen. En kort flicka med halvlångt rött hår, klädd i en svart kjol och brun jumper, öppnar 455. Olof går fram och lägger handen på hennes axel. Hon rycker till.
-Nu ska vi prata på riktigt.
-Jag har lektion nu.
-Skit i den. Du kan inte visa någon vetenskaplig undersökning som visar att du kommer att lära dig något på den medan jag kan lova dig ytterst vetenskapligt att du kommer att lära dig mycket på detta samtal.
-Olof jag är inte som du. Jag är ond.
-Det där är bara skitsnack och du kommer inte undan med det.
-Hmm… Okej vi kan prata. Men inte här. Kom vi går till ett fik.
De går över den vackra staden som lyser i solskenet. Husen är gammaldags och det är mycket grönt. De passerar över det kullerstensbelagda torget och följer en bakgata till ett mysigt gammaldags cafè.
-Vad ville du säga, undrar Ulrika.
-Jag vill inte säga någonting. Du ska säga något. För du ville inte att jag skulle vara arg på dig. Men slutar det såhär kommer vi glida ifrån varandra. Det vet du.
(paus)
-Jag gillar dig. Du är den enda som får mig att skratta.
-Borde inte vi vara tillsammans då?
-Jo men jag är så rädd. Jag vågar inte just nu helt enkelt. Jag vill inte binda mig vid något. Du har ju redan märkt hur jag behandlat dig.
-Hör av dig när du vågar. Men hör av dig innan dess också.
-Olof vill du följa med mig hem?
-Det är fredag. Ska inte du ut och supa?
-Nej. Jag hatar att supa.
Olof stannar hos Ulrika över natten. De pratar, ser en film och skrattar. Lär känna varandra på riktigt. Det blir lite spänt när det är dags att lägga sig och när Olof ska åka hem på morgonen. Men slutligen kramas de och allt är delvis som det ska vara.
Fredag 9e september 16:55
08-34 21 67
-Ulf.
-Har du inte åkt till Sala ännu?
-Nej… Ska åka snart.
-Du jag blir hemma i helgen. Du kan komma förbi mig imorgon.
-Okej, ska du inte med på suparfest ikväll då i Sala?
-Nej.
Lördag 10e september 12:01
Theresès röda 2-våningsvilla, Sala.
Ding-dång.
Theresè öppnar dörren. I dörröppningen står en medellång, muskulös man med långt blont hår. Han ser bakfull och hängig ut. Han kysser inte Theresè utan att fråga först. Han är ingen otrolig maktman. Och ingen tönt. Han är en helt vanlig människa.
Det är spänt först. De pratar om skolan, vännerna, livet och framtidsdrömmarna. De diskuterar musik och film. Helt plötsligt börjar Theresè prata om det de träffats för att prata om.
-Jag har också velat ha dig i tre år. Jag byggde upp en bild av hur du var. Ju mindre vi träffades ju otroligare blev bilden. Tillslut klarade du inte av att leva upp till den.
Om du ger mig tid kanske jag kan få en normal bild av dig. Är du beredd till det?
-Ja. Du är så fruktansvärt häftig så det kan det nog vara värt.