Uttalande av MRTA:s politiska fångar
med anledning av hungerstrejken,
utlyst av MRTA:s högsta ledning
i marinens bas i staden Callao
Inför våra ledares
beslut att inleda en hungerstrejk i marinbasen i Callao den 21 september
1999, vänder sig vi, politiska fångar i Perú, oss till
den allmänna opinionen med följande:
1.
Sedan 1992 våldför sig Alberto Fujimoris regim på de lagliga
och juridiska möjligheter att överklaga eller andra rättigheter
som i demokratiska val har beslutats han är förpliktad i att
följa. Dessa övergrepp fick sin kulmen i samband med stängningen
av landets parlament och regimens inblandning i rättsapparaten. I
stället utfärdade han en rad olagliga dekret och normer som legitimerade
en större straffrihet av brotten mot peruanernas grundläggande
rättigheter.
2.
Som försvar för denna lagstiftning utlöste han en järnhård
förföljelse bakom förevändningen att bekämpa subversionen.
Tusentals peruaner föstes i bästa fall samman i fujimoridiktaturens
fängelser medan i andra fall torterades de eller "försvann" i
händerna på armén eller de paramilitära
grupperna. Ett av det mest
omtalade fallen, La Cantuta, inträffade när studenter och lärare
greps av armén och vars döda kroppar senare påträffades
i Limas utkanter. Eller hundratals fall där enkla fattiga bybor i
den peruanska djungeln tvingades fly när de bombades av armén.
3.
Denna diktatur, klädd i kostym och slips och upprättad av de
väpnade styrkorna, förfogar över de Militära Tribunalerna
som rannsakar civila i summariska rättegångar där rätten
till försvar i praktiken har eliminerats. Ett exempel: Försvarsadvokaterna
har 48 timmar på sig innan en rättegång för att sätta
sig in i sin klients fall och de anklagelser som riktas mot honom. Förundersökningen
genomförs utan närvaro av försvarsadvokaten och till och
med under rättegången förvägras advokaten att närvara.
I vissa fall döms till och med utlänningar för "förräderi
mot fosterlandet".
4.
Sedan 1992 har ett fängelsesystem utvecklats vars målsättning
är att fysiskt likvidera fångarna fysiskt och psykiskt. De mest
brutala yttryck för denna politik återfinns i marinbasen i Callao,
kontrollerad och administrerad av den reaktionära Perus Krigsflotta.
Fängslade är våra
(MRTA, övers. ant.)
ledare Víctor Alfredo Polay Campos, Miguel Rincón Rincón
och Peter Cárdenas Schulte, autentiska och verkliga demokrater som
tvingas utstå alla de brutaliteter som där förekommer.
5.
Detta "Gravfängelse" i marinbasen, där de tre MRTA-ledarna lever
mer eller mindre begravda, uppmärksammades och fördömdes
inför den internationella opinionen av våra kamrater som den
22 april 1997 mördades i den japanske ambassadörens residens
i Lima. De tre kamraterna har inte
tillgång till stöd
från neutrala organisationer som Amnesty International eller andra
internationella människorättsorganisationer. Till och med Perus
parlamentsledamöter är förbjudna att få tillträde.
I detta fängelse är vår ledning inlåst 23 timmar
om dygnet i totalt mörker, de har ingen tillgång till massmedia,
de tillåts inte arbeta, inte heller till direkta och fysiska familjebesök
vilka begränsas till en timma per månad, de kan inte skicka
eller ta emot korrespondens, de lever under en total
isolering, de mordhotas
regelbundet och i form av dessa övergrepp försöker man att
bryta ned dem emotionellt.
6.
Alla dessa hemskheter är inget annat än en ren hämnd från
de väpnade styrkorna ledda av Alberto Fujimori som vi lägger
allt ansvar hos för våra kamraters liv och hälsa. Dessa
övergrepp reducerar gradvis hälsan vilket märks i en försämrad
syn och början av ledgångsreumatism.
7.
Vi vädjar om det svenska folkets solidaritet för att stoppa detta
flagranta övergrepp mot våra kamrater samt att militärfängelserna
och hela den juridiska apparaten vars verksamhet riktas mot de politiska
fångarna och våra anhöriga.
MRTA:s politiska fångar
|