|
Hemland: England
Bakgrund/Endamål:
Cardigan antas vara den äldsta av de två corgi varianterna. Man tror att den funnits i Wales sedan 1000-talet, där den använts som såväl gårdshund, jakt och vallhund. Särskild som boskaps vallare ansågs Welsh corgi cardigan vara ovärderlig. Fram till 1934 korsades bägge varianterna med varandra. Där efter skildes de och blev två separata raser. Cardigan är nu mera väl skild från Pembroke i typ, genom många rasspecifika detaljer.
Welsh corgi cardigan är en livlig och alert hund.
Rasen är vaken, energisk, intelligent och lugn, inte skygg eller aggressiv.
Helhetsintryck:
Welsh corgi cardigan är en kraftigt byggd hund, tålig, rörlig och uthållig. Kroppen är lång i förhållande till mankhöjden. Rygglinjen avslutas med en rävliknande svans ansatt i linje med ryggen.
Huvud: Huvudet skall vara rävliknande med bred skalle, som skall vara flat mellan öronen och avsmalnande mot ögonen. Den skall vara lätt välvd över ögonen. Stopet skall vara måttligt markerat. Nospartiet längd i proportion
Till skallen bör vara 3 till 5. Nospartiet skall vara lätt avsmalnande mot nosspegeln som ska vara svart. Nosen skall vara lätt framträdande men inte trubbigt. Underkäken skall vara välskuren och kraftig men inte framskjutande.
Ögonen: Skall vara medelstora, klara med ett vänligt, piggt men ändå vaksamt uttryck. Ögonen skall vara ganska brett placerade med ögon vrårna klart markerade. Färgen ska vara företrädande mörk eller i harmoni med pälsen. Undantag för Blue merler där ett eller båda ögonen tillåts vara blekblå, blå eller med stänk av blått.
Öronen: Skall vara upprättstående och ganska stora i proportion till hundens storlek. De skall vara måttligt breda vid basen, avståndet mellan öronen ca 9 cm. De bör vara så långt tillbaka att de kan läggas platt mot halsen. Öronspetsarna skall vara lätt rundade. En linje dragen från nosspetsen genom ögat bör passera genom eller nära örats spets.
Bett: Saxbett med starka tänder.
Hals: Skall vara muskelös, väl utvecklad och i proportion till hundens kropps byggnad och övergå i väl sluttande skuldror.
Kropp: Skall vara ganska lång och kraftig. Bröstkorgen ska ha väl välvda revben, vara måttlig bred med välutvecklat bröstben och djup bringa. Ryggen skall vara plan och midjan skall vara klart markerad.
Fram och bakben: Skulderpartiet ska vara muskelöst och vara väl tillbakalagt, vinklingen omkring 90 grader mot underarmen. Armbågarna skall ligga tätt intill bröstkorgen. Benstommen ska vara kraftig ända ner i tassarna. Benen skall vara korta men tillåta kroppen gå fri från marken. Frambenen skall vara lätt böjda för att följa bröstkorgen.
Bakpartiet skall vara kraftigt, välvinklat, med muskelösa lår och underben. Benstommen skall vara kraftig ända ned i tassarna. När hunden står skall hasorna vara lodräta sedda från sidan och bakifrån.
Tassarna: Skall vara runda, väl slutna, ganska stora och med väl utvecklade trampdynor. Framtassarna skall vara lätt utåtvända. Alla sporrar skall avlägsnas.
Svans: Skall vara rävliknande, ansatt i linje med kroppen och måttligt lång.
Svansen ska bäras lågt när hunden står men får lyftas över rygglinjen i rörelse, men inte ringlad över ryggen.
Rörelserna: Skall vara fria och energiska. Armbågarna ska ligga tätt intill kroppen, och vara varken för lösa eller bundna. Utan att lyftas för mycket från marken skall frambenen ha långt steg i harmoni med bra bakskjut från bakbenen.
Päls: Skall vara kort eller medel lång, hård, helst rak och ha god underull. Den ska vara motstånds kraftig mot väder och vind.
Färg: Alla färger är tillåtna, med eller utan vita tecken. Det vita får inte dominera.
Mankhöjd: Ideal höjd 30 cm.
Vikt: Väl avpassad till mankhöjden. Viktigast är proportionerligt helhetsintryck
.
Kommentar om temperamentet: Som för varje brukshund är temperamentet för cardigan av största betydelse och det är ytterst viktigt att det karaktäriska lynne bevaras. Eftersom det inte bedöms effektivt i ringen, täcks temperamentet inte i detalj av ras standarden. Medan standarden är en mall för vad som krävs, och en allmän vägledning för uppfödare, ägare och domare, är det kanske lämpligt att behandla temperamentet mera utförligt i en kommentar.
Vakenhet, intelligens, lugn och pålitlighet är av största betydelse. Hundar bör vara lydiga utan att vara kuvade, på hittiga men inte självrådiga, modiga men inte stridslystna eller aggressiva: en viss tillbakadragenhet är tillåten men hundar bör inte vara skygga.
|
|
