Efter min första olycka, cirka 4-5 månader , gick jag till läkare för att jag hade vansinnigt ont i mina axlar !



Jag röntgades , och man konstaterade - ingenting -
men      ordinerade i alla fall en cortisonspruta. Det skulle lösa mitt problem. Det gjorde det också,  i flera dagar , kanske till och med veckor, var jag någorlunda OK.
Jag fick så småningom ont igen, tillbaka till läkaren , nya sprutor osv.......

Så gick åren, ibland hade jag ont i axlarna, ibland nacken, ibland benen och ibland "överallt".


Jag minns särskilt vid ett alldeles speciellt tillfälle.
Min far skulle fylla 80 år, vilket är en aktningsvärd ålder. Självklart fanns bland gratulanterna ett antal "åldringar" i åldrarna 65 - 85 år. Rena pensionärsträffen alltså.


Men , mitt minne kretsar ändå kring det faktum att dessa      åldringar bar sin ålder på ett värdigt sätt. De har säkert sina krämpor , men ingenting syntes på utsidan. Inte ens på min farbror som dog några veckor därefter.


Jag däremot, inte ens femtio fyllda hade uppenbara problem med att gå  eller att resa mig!


Vad fick dessa besökare för bild av " ungdomen" ?


Jag befann mig då i "en av mina perioder" av smärta , värk och besvär. För övrigt har jag inte kommit ur den perioden ännu , och det är snart ett år  sedan !


                                                                        fortsättning