DIKTER

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och att alltid komma igen
Att vara stark är att
våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ljuset i mörkret
och att alltid kämpa för att nå dit

Fick denna dikt av Karin

Till minne av Heather tänder jag här ett ljus

He Only Takes the Best

God saw she was getting tired
and a cure was not to be.
So he put his arms around her
and whispered, "Come with me."

With tear-filled eyes we watched her
suffer and fade away.
Although we loved her deeply,
we could not make her stay.

A golden heart stopped beating,
hard-working hands put to rest.
God broke our hearts to prove to us
he only takes the best.

Heather visade sig för mig efter sin död. Jag vet att det var hon. Hon visade sig i form av en fjäril en vacker vårdag. En lång stund satt hon på mig och jag fick se att hon har det bra nu. Hon är FRI! Hon lider inte, men jag saknar henne så...

Special Butterfly

Oh butterfly, you are so magnificent as you gently soar
high above the earth connected only by gravity's invisible pull.

You bring joy and happiness to all who know you,
You add beauty to the flowers and trees where ever you go,
You make the world complete!

You are free, free to float with the breeze high above the trees
absorbing the beauty and wonder of all below.

You are free, free to land on a child's outstretched hand, to trust,
to linger for awhile and feel the gentle warmness of the sun on your body.

You are free, free to excite the fish below the surface as you dart
left and right, only inches above a southern pond.

While you soar on fresh breezes out of sight,
as you explore the mysteries and wonders of new ponds,
you are in my thoughts and prayers, you are missed...

Bleknar

Jag känner hur Du långsamt tar över mig, tar makten ifrån mig och styr mig dit Du vill. Jag vet inte om jag gillar riktningen som Du tvingar mig att färdas i, men det betyder inget längre. Det är Du som bestämmer och jag är bara Din tjänare i en tom kropp. Mina tankar är förbjudna att tänka andra tankar än Dina. Jag är bortglömd och förs nu i Din bestämda riktning. Kämpade hårt mot Dig som så gärna vill vinna över mig. Jag kämpade för att Du inte ska ockupera mig igen. Men jag orkade inte, inte en gång till. Jag tillät Dig att ta mig till fånga i Ditt starka järngrepp.

Det finns ingen återvändo längre. Du styr mig in i den mörka grottan och ger mig ingen möjlighet att vända mig om och återvända till mig själv. Visserligen har Du aldrig förbjudit mig att vända Dig ryggen och bege mig tillbaka, ut ur den långa grottan, men Dina hot om hur mitt liv utanför grottan skulle bli gör det omöjligt för mig att ändra riktning. Jag känner igen grottan, men har aldrig varit så långt in i den. Här finns bara mörker. Här är det bara natten som existerar.

Jag skriker, skriker ut min ensamhet, men ingen hör det. Gråter, gråter floder mitt framför er, men ingen ser det. Jag darrar, darrar av rädsla, men ingen märker det. Ni är blinda för att ni väljer att vara det. Kanske har ni valt det för att ni inte vågar, eller för att ni inte orkar se det en gång till. Ni sade en gång att Du, min härskare, inte talar sanning. Att Du bara inbillar Dig, men jag vet inte längre vad jag ska tro. Du är så övertygande. Jag fortsätter att skrika, men mitt tysta skrik fångas av osäkerheten som inte släpper ljudet ifrån sig. Kallar inte längre efter hjälp. Jag har funnit mig i min situation.

Jag börjar tro att det Du, min herre, gör mot mig är rätt. Jag lyckas med det Du vill, med det jag nu också vill. Kontroll, jag har kontroll. Börjar skratta. Där sitter jag och skrattar och skrattar, medan mitt inre ändå fortsätter att skrika efter hjälp. Grottan mörknar ännu mer och Din makt över mig ökar för varje dag, varje sekund som går.

Jag känner hur jag försvinner från mig själv och låter Dig, mina känlor, ta över mig helt. Sakta tynar jag bort och blir allt svagare och blekare...


Skrev denna dikt i november när jag ännu en gång hade fått dessa bantartankar i huvudet. Skillnaden mellan denna gång och de tidigare gångerna var/är att denna gång är det på allvar och jag är fortfarande kvar där.
I november ville jag att någon skulle upptäcka mig, jag ville ha hjälp. När jag fick hjälp ville/vill jag inte ha den.
Någongång, ungefär när jag skrev den här dikten, dog jag inombords...

Igår fick jag en dikt av min kompis Emmah. Blev väldigt rörd och ledsen när jag läste den och skulle vilja dela med mig av den. Dessutom beskriver den en anorektikers tankar väldigt väl.

Jag sitter stilla, tyst och lyssnar på dig
Jag lyssnar på dig och dina sjuka ideer
Du förbjuder, tvingar och förstör
Förbuden är mot mat,
tvånget om spyendet
Men det du förstör är mitt liv
Min hjärna lyssnar och njuter av dina sjuka löften,
men det är min kropp du misshandlar och förstör
Löftena du ger är att bli lycklig och smal,
men dina löften blir snart till tvång och lögner
som man lär sig att leva med
Att misslyckas för dig är som att vara oduglig och fet
Jag är så rädd för att vara oduglig och att bli fet så jag följer
blint dina sjuka or och lögner,
men snart kommer verkligheten i kapp mig och jag
vaknar upp ur denna hemska mardröm,
om nu någon kan nypa mig i armen så att jag vaknar upp
Så snälla, gör det
Men ingen går förbi och drömmen blir bara verkligare och verkligare
att jag bara måste vakna upp och göra drömmen kvarglömd och suddig,
men jag kanske inte vaknar upp ur världen där mia bestämmer
och då är jag ju fast...

Fick en till sak av henne också:

En bit på vägen till ingenstans är var du vill ta mig.
Mitt liv och mina ideer är inget du bryr dig om, dina ord och regler är allt just nu.
Du tvingar och förgör allt friskt i min kropp.
Du tvingar i djungeln för att slåss mot hungern min,
men inte får man ett vänligt ord för det.
Du bara klagar och kräver att din lag är mitt liv.
Mitt liv rinner sakta förbi och jag kan inget göra.
Jag är i ditt våld och du lovar ju var dag att jag snart är klar och att jag snart är smal.
Men jag kommer aldrig bli nöjd, inte i mina ögon.
Jag lever för dig, snälla gör mig inte så illa.

Mitt lilla brev till min demon mia

The Fence
There was a little boy with a bad temper. His father gave him a bag of nails and told him that every time he lost his temper, to hammer a nail in the back fence.
The first day the boy had driven 37 nails into the fence. Then it gradually dwindled down. He discovered it was easier to not drive those nails into the fence.
Finally the day came when the boy didn't lose his temper at all. He told his father about it and the father suggested that the boy now pull out one nail for each day that he was able to hold his temper.
The days passed and the young boy was finally able to tell his father that all the nails were gone. The father took his son by the hand and led him to the fence. He said, you have done well, my son, but look at the holes in the fence.
The fence will never be the same.
When you say things in anger, they leave a scar just like this one.
You can put a knife in a man and draw it out. It won't matter how many times you say I'm sorry, the wound is still there. A verbal wound is as bad as a physical one.

Fick denna i ett e-mail och tyckte att den var bra. Tänk på den och lär av den...




Fick även denna i ett e-mail och började nästan gråta när jag läste den...

Death of the innocent
****************************
I went to a party, Mom,
I remembered what you said.
You told me not to drink, Mom,
so I drank soda instead.
I really felt proud inside, Mom,
the way you said I would.
I didn't drink and drive, Mom,
even though the others said I should.
I know I did the right thing, Mom,
I know you are always right.
Now the party is finally ending, Mom,
as everyone is driving out of sight.
As I got into my car, Mom,
I knew I'd get home in one piece.
Because of the way you raised me,
so responsible and sweet.

I started to drive away, Mom,
the other car didn't see me, Mom,
and hit me like a load.
As I lay there on the pavement, Mom,
I hear the policeman say,
and now I'm the one who will pay.
I'm lying here dying, Mom...
I wish you'd get here soon.
How could this happen to me, Mom?
My life just burst like a balloon.
There is blood all around me, Mom,
and most of it is mine.
I hear the medic say, Mom,
I'll die in a short time.

I swear I didn't drink.
It was the others, Mom.
The others didn't think.
He was probably at the same party as I.
The only difference is, he drank.

Why do people drink, Mom?
It can ruin your whole life.
I'm feeling sharp pains now.
Pains just like a knife.
The guy who hit me is walking, Mom,
and I don't think it's fair.
I'm lying here dying
and all he can do is stare.

Tell my brother not to cry, Mom.
Tell Daddy to be brave.
And when I go to heaven, Mom,
Put "Daddy's Girl" on my grave.

Someone should have told him, Mom,
not to drink and drive.
If only they had told him, Mom,
I would still be alive.

My breath is getting shorter, Mom.
I'm becoming very scared.
Please, don't cry for me, Mom.
When I needed you,
you were always there.
I have one last question, Mom,
before I say good bye.
I didn't drink and drive,
So why am I the one to die?

Tänk på detta innan ni sätter er fulla i bilen.

Några dikter skrivna av mig...

ENSAM
Jag är ledsen
och ensam
Så ledsen
och så ensam och rädd
Ska det vara så här?
Ska det kännas så här?

Är mina jämngamla naiva
eller är jag för allvarlig?
Är detta en lek
eller är det allvar?
Önskar att jag kunde finna svaren
Har svaren, men vill inte inse
Sanningen är för jobbig att se

Gropen blir bara djupare och djupare
och att ta sig upp blir bara svårare
Vem ska trösta mig när inga tårar syns?
Vem ska veta hur jag mår när mitt leende alltid finns där?
Vem vill lyssna när jag har kört fast på samma ställe?
Ingen, inte ens min fiende och bästa vän - DU


VARFÖR
Varför gör du detta mot mig?
Varför gör jag detta mot mig?
Varför är jag ingenting värt och
varför är det jag gör så dåligt
när resultaten är dem samma som de från de duktiga,
de som är något värt?
Varför måste jag må så dåligt för att må bra?
Varför säger du tvärtemot mig hela tiden och varför är det alltid du som vinner?


DU
Står här och tittar i mörkret
På vägen
På korsningen
På möjligheterna
På chanserna
Känner mig upprymd över tankarna en liten stund,
innan DIN kalla röst för mig bort från dessa tankar
som DU kallar misslyckanden
Men varför blir DU då aldrig riktigt nöjd när jag gör som DU säger?


DEN LÅNGA VÄGEN
Stannar till på vägen som jag så länge färdats längs
Tänker
Vart ska jag vända?
Ska jag vända?
Vad ska jag göra?
Att leva
eller inte leva?
Valet låter enkelt, men innebär så mycket mer:
Att lyckas eller misslyckas?

Vill vända, men vill också fortsätta
Vill vända och slippa svika
Vill vända och slippa såra
Vill vända och LEVA
Vill vända och få vara glad
Skälen för att vända är oräknebara,
men ändå väger det enda skälet för att inte vända tyngre

Resan längs den långa vägen som aldrig tar slut fortsätter...

[HEM]        [DAGBOK]        [MIN BANTNING]        [GÄSTBOK]        [DEBATTFORUM]        [MEMORIAL]