ONT DRABBAR OSS OLIKA OCH PÅ OLIKA SÄTT

Saker och ting drabbar oss olika och på så olika sätt. Vissa saker som drabbar oss kan vi förstå eller hitta ett svar på, men inte
allt. Ibland säger man att det skedde så därför att hennes tid var ute eller därför att det var hennes öde. Men det är ingen
förklaring över huvudtaget utan bara uttryck för att man inte kan förklara det som har skett.
Vi människor är sådana att vi vill ha allting förklarat för oss och om vi inte får det skyller vi på annat.

Det är t o m så att vissa menar att detta sätt att inte kunna förklara det oförklarliga, det mystiska, det ofattbara, är orsaken till
uppkomsten av religioner. Man menar att om man inte kan förklara hur allting kommit till tar man till den mest naturliga
förklaringen, som är lättast att förstå: någon måste ha gjort det.

Men vi ser idag att den här synen av uppkomsten och orsaken till varför religioner finns inte stämmer. Vi vet mycket väl att
allting kan ha kommit till av en slump, även om den teorin är betydligt otroligare och ofattbarare än att Gud skulle ha skapat
allting.
Och ser vi på den historia vi känner till, de upplevelser och händelser som skett och som pekar på Gud, så visar de på att Gud
inte är något som vi har för att förklara det okända med som vi inte kunnat förklara på annat sätt.

När saker sker som vi inte kan förklara så måste vi inse att det inte hjälper oss till en förklaring av det inträffade genom att skylla
på Gud eller på något som ödet. Vi måste gå djupare in i föreställningen och vara öppna för många svåra tankar och möjligheter
när vi ger oss in på detta område.

En av de saker som man måste ta fasta på är utgångspunkten som vi har i detta studium och det är Gud själv. Vi kan inte blunda
för att det är Gud själv som är det avgörande. Han är den som har skapat allting. Det är Hans vilja att vi finns till och genom
Hans beslut och verk finns vi till som vi är, med möjlighet att nå fram till det Gud vill, trots allt det som finns ibland oss som inte
är som Gud vill.
Det Gud vill är att alla människor skall bli räddade undan döden och få komma och vara hos Honom där inget ont någonsin kan
komma att finnas till. Begränsningarna för Guds möjligheter har jag redan beskrivit tidigare. Det jag skall gå in på nu är att
försöka besvara frågan som ställdes i kapitel 7.

Man kan fråga sig hur Gud kan acceptera att vi råkar ut för lidande och att det drabbar oss så olika, att Gud skyddar oss så
olika. Någon har sagt att olyckan är så outsägbar. "Man kan stå i en skyttegrav tillsammans med många andra med bara
huvudet över kanten så att man kan se och skjuta, ändå blir kamraterna på båda sidor om mig skjutna och dödade men själv får
jag leva. Varför är det så att de skall drabbas och inte jag när förutsättningarna är precis desamma?"

ORSAK OCH VERKAN

Innan jag går in på själva frågeställningen bör det nog klargöras att vi behöver ett filosofiskt analysinstrument för att kunna
greppa om detta svåra ämne. "Orsak och verkan" kan man kalla det.
Orsaken, är något som berör hela filosofins område där man snarare funderar över hur orsaken skall tolkas och vari orsaken
består.
Det som kan fastställas är att något sker, sedan kan man tolka orsaken till skeendet, eller verkan, på olika sätt. Det kan var en
fysisk eller metafysik verklighet, enligt filosofiska modeller, och det kan vara så att orsaken kan vara något annat än vad den ser
ut till att vara.
Men oavsett alla dessa filosofiska tolkningar, som orsak och verkan varit föremål för genom årtusenden, så måste man nog
konstatera att om det sker någonting kan det förklaras med en orsak.

Problemet med orsaken är att komma fram till vilken orsaken är och vad som ligger bakom den orsak som har lett fram till det
som skett.
Om jag t ex vinkar med handen beror det på någonting. Det kan bero på väldigt många olika saker. Jag kan se någon jag
känner igen, alltså vinkar jag eftersom jag lärt mig att göra så vid ett sådant tillfälle. Eller jag vinkar, d v s det ser ut som om jag
vinkade, egentligen viftar jag bort en geting med handen. Eller jag gör en rörelse med handen utan att tänka på vad jag gör, det
är bara det att det jag tänker på är kanske något som jag vill tänka bort och gör därför en reflexvis rörelse med handen.
Med detta enkla exempel kanske det kan förstås hur oerhört svårt det kan vara att få svar på frågan om orsak och verkan. Det
kan vara så mycket.
Men i vissa fall går det att komma in lite djupare på det ämne man behandlar och kan ge förklaringar till skeendet. Samtidigt är
det inte säkert att den förklaring man ger kan vara den rätta. Orsaken till något som sker har ofta med en ofantlig
fenomenologisk mängd av många för oss oförklarliga eller oförståeliga ting att göra.

Med detta som utgångspunkt kan det vara lättare att gå in i frågan som ställts om varför Gud kan tillåta visst men inte tillåta
annat.

UTGÅNGSPUNKTEN

Utgångspunkten för att kunna svara på detta måste vara att se vilken Guds vilja är med oss människor och den frågan är lätt att
svara på. Gud vill att alla skall bli räddade undan döden och det onda, precis som vi sett ovan. Detta är utgångspunkten.

Vi ser att Gud redan ordnat det hela så långt Han kunnat och gör så långt Han kan så mycket som möjligt för att vi skall kunna
bli räddade.
Ibland använder Gud det onda s a s i sin tjänst för att göra något gott av det. Exempel på detta i Bibeln är många. Ett av de
kända exemplen är berättelsen om Josef och hans bröder där Josef mot slutet av berättelsen säger till sina bröder som trodde
att han skulle utkräva hämnd mot dem för allt det lidande som deras handlingar gett upphov till:
"Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo för att låta det ske som nu har skett och så behålla mycket
folk vid liv." (1 Mos 50:20).

Men frågan vi ställer här är varför Gud låter ont ske mot vissa och inte andra. Varför Han just kan tillåta det onda som sker ske
just så och just mot den och varför Han inte har låtit just detta ske på något annat och inte lika, i våra ögon sett, ont skeende.

Det svåra med att svara på detta beror, med all säkerhet på, att Gud helt enkelt inte vill att vi skall veta det. Varför Gud inte vill
att vi skall veta det beror antagligen på att vi inte klarar av att förstå det eller att ta emot den kunskapen.
Men ibland låter Gud oss se glimtar av det hela, men bara glimtar, som i sin tur ges oss olika och på olika sätt kommer till oss.

Man kan säga så att Gud inte vill ha hemligheter för oss bara överraskningar, men vi kallar det hemligheter eller något fördolt i
alla fall.

Problemet med detta fördolda och varför vi har så svårt att förstå det beror nog mest på att Guds vägar är ändlöst olika. Gud
använder oändligt med möjligheter för att förverkliga sin vilja med oss efter de förutsättningar och de begränsningar som
kärlekens villkor ger och de gränser Gud själv bestämt, av flera skäl som vi inte har möjlighet att få inblick i om inte Gud så vill
och i sin nåd visar oss.
Det här innebär att varje skeende som vi inte kan förklara, varje "varför drabbade just detta just mig?" kan bero på olika saker
från gång till gång, eller rättare sagt, kan ha olika innebörd för många olika ting eller saker som är med i det skeende där Gud
tillåter visst men inte tillåter annat.

Vi får inte glömma bort att Gud älskar alla människor lika mycket, Han vill rädda alla människor lika mycket, Han har allting i sin
hand och Han har överblick över allting som sker lika mycket på samma gång.
Om något sker som vi inte kan förklara beror detta ofta på att vi inte ser mer än de ting som finns i vår närhet och inte ens det
kan vi ha överblick om. Vi vet inte vad som kan ligga bakom det som sker ens i vår närhet. Vi vet ju inte vad som finns i en
människa, vi vet ju knappt varför vi själva gör det vi gör. "Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag
inte, men det jag avskyr, det gör jag." (Rom 7:15)

VARFÖR GUD KAN TILLÅTA VISST OCH INTE ANNAT

Det närmaste vi kan komma i den här frågan är att som utgångspunkt förutsätta:

1. Att Gud vill att alla skall bli räddade från det onda. Därför måste varje skeende, oavsett vad som sker, hur det sker eller
varför det sker, ha med Guds frälsningsverk att göra.

2. Att det som sker beror aldrig enbart på den det drabbar. Det som sker innebär att Gud vill något med det också för andra än
den det drabbar.

3. Att det onda som sker aldrig beror på att Gud vill att det skall ske, utan på att Gud vill göra något gott genom att tillåta att det
sker, även om det ibland, i våra ögon, är ett ofantligt lidande och även om vi aldrig kan förstå eller acceptera detta, speciellt inte
tanken på att Gud kan tillåta att sådant sker.

För att vi till fullo skall kunna förstå, måste vi ha del av helheten och samtidigt inse det svåra att Gud ibland använder våra
lidanden och det vi kallar för olyckor, för att göra något gott av det.
Samtidigt måste vi inse att det ändå inte alltid leder till det goda som Gud vill p g a någonting annat, som t ex att vår egen fria
vilja, bryter in och förstör eller framskjuter det frälsningsverk som Gud avser i det speciella fallet.

Men det finns en fråga kvar om detta, en förutsättning till och det handlar om den onda makten.
Hur mycket maktmöjligheter har den onda? Kan det onda ske utan Guds tillåtelse och om så är fallet; vad kan Gud göra för att
gripa in i så fall?
Det här är svårt att reda ut, men det finns tankar också om detta. Något om det tas upp och beskrivs i Konkordieformeln "Om
Guds eviga förutvetande och utkorelse".
"Guds förutvetande (praescintia) känner och vet på förhand även det onda, men icke så, att det skulle vara Guds
nådiga vilja, att detta sker, utan vad djävulens och människornas förvända, onda vilja kommer att och vill företaga
sig att göra, det känner och vet Gud på förhand, och Guds praescientia eller »försyn» upprätthåller sin ordning också i
de onda händelserna eller gärningarna, så att Gud för det onda, som han icke vill, sätter en gräns och ett mått, huru
långt det får gå och huru länge det får vara samt när och huru han vill hindra och straffa det. Detta allt styr och
regerar Herren Gud så, att det måste lända hans gudomliga namn till ära och hans utkorade till frälsning, men
däremot de gudlösa till skam." 31

Man kan säga så att Gud till en viss gräns kan hindra det onda att verka och att den gränsen beror på människan och på att
Guds kärlek till människan inte kan innebära att Gud bryter in och i sin kärlek tvingar fram något som är det Gud vill eftersom
tvång inte finns i kärleken.
Däremot kan Gud hindra varje tilltag av den onde och gör så. I alla fall finns det inget logiskt skäl till varför Gud inte skulle
använda sig av alla de möjligheter Han kan använda sig av för att hindra det onda att ske när Han så klart har visat att Han gör
så och t o m kan ta på sig allt lidande, all synd och allt ont för att vi skall slippa, om vi så vill.
Därför är det rimligt att anta att det onda som sker, sker inte därför att Gud vill det, utan därför att Gud inte p g a de
begränsningar som finns, kan hindra det utan att konsekvenser av värre slag inträffar för dess skull.
Samt att det onda som sker i vissa fall sker därför att Gud tillåter det att ske för att Han vill verka något gott av det och leda
människor till räddning p g a det. Vilket, enligt Hans fullkomliga inblick och förutseende, gjort klart att det är detta, trots det
onda och ofattbara, som är det bästa möjliga för dennas eller dessas möjlighet att ta emot räddningen eller få upp ögonen för
det frälsningsverk som Gud redan har ordnat.

Trots att detta onda tillåtits är inte det självklart att det leder till det goda som Gud avsett, men att det fått ske därför att det
kanske var den enda eller sista möjligheten. Kanske precis som allt skapat med detta universum kanske varit den sista
möjligheten för Gud att låta de onda andemakterna få chansen att vända om, men som vi ser inte gjorde det, utan kommer att
på den yttersta dagen gå förlorade.
Men för oss kvarstår chansen. För vår skull ordnade Gud en möjlighet att bli räddade, trots de hinder som fanns och finns. Allt
beroende på att Gud är den Han är och alltid är den Han är.

This page hosted by  Get your own Free Home Page