Kväkarna har ingen gemensam trosbekännelse. Där skiljer man sig från de kristna kyrkorna. Här ska jag försöka förklara varför.
Jag ska göra det genom två citat, dels från Rex Amblers Där orden tar slut, dels från Rufus M. Jones Kväkarnas tro och livsåskådning:
"Men vad är då skillnaden mellan att formulera en tro och en trosbekännelse ? Det låter ju som samma sak. Frågan är faktiskt avgörande. Skillnaden hjälper oss också att klargöra kväkarnas invändning mot trosbekännelser och sådan teologi som försöker försvara eller utveckla en trosbekännelse.Det här förstår jag kan kännas hotande för en del människor, och ge ett oseriöst intryck på en del människor. Så det spelar alltså ingen roll vad man tror på ? Visst spelar det roll. Just därför borde det man tror på ge goda praktiska konsekvenser i det liv man lever. Om trosbekännelser gör det för en del människor, är dem bara att gratulera. För mig gör det ingen skillnad.
Vi måste komma ihåg att en trosbekännelse är en formulering av tron som är avsedd att vara giltig för alla tider, i alla situationer och för alla människor. Kväkarna vänder sig i sitt vittnesbörd mot trosbekännelser inte mot att man formulerar sin tro i ord, utan mot att man ger en viss formulering auktoritet över vad människor säger och gör, som om livets avgörande mysterium kunde fångas en gång för alla i en viss sammanställning av ord.
Ord, tankar och resonomang ska inte ges den tilltron, inte den avgörande förtroligheten. Det är bara Gud som förtjänar en sådan tillit och Gud är bortom alla ord och former. Därför blir våra ord och alla trosuppfattningar som vi spänner upp dem med alltid otillförlitliga, tillfälliga och föremål för tillrättaläggande, hävdar vi. Att antyda detta genom sättet vi använder ord om Gud - genom att t ex avbryta logiken där förnuftet tar slut och låta poesin och bilden ta vid - kunde vara del i vårt vittnesbörd till Gud som är bortom orden.
Dessutom är vi när vi uttrycker oss i ord själva begränsade, vi förändras och har olika åsikter. Våra uppfattningar om Gud och världen - dessa grandiosa uttryck för en helhet som vi aldrig helt kan förstå - kan därför bara bli arbetshypoteser som prövas i det praktiska livet men aldrig förmår ge några slutgiltiga bevis."
"George Fox (grundaren av kväkarrörelsen, min anm.)kallade alla dessa utformade trossatser för 'föreställningar'. Han påvisade att de alla kunde tros, fasthållas och försvaras utan att omdana eller i minsta mån rena hjärtat. Man dundrade fram dem från predikstolar, och de besvarades med 'amen', men den instämmande menigheten tycktes föga ändra sitt liv.
Trossatserna intog för Fox en liknande plats som omskärelsen för Paulus och 'gärningar' för Luther. Man kunde orubbligt hålla fast vid allt detta och ändå förbli samma oförändrade människa.
'Icke omskärelse utan pånyttfödelse' är vad Paulus frågar efter. 'Icke gärningar utan trons upptäckt, att Gud är oss nådig' är Luthers budskap. 'Intet omfattande av föreställningar utan en inre omskapande gudserfarenhet', är George Fox lösen."
Get your own Free Home Page