Ordet "fundamentalist" används ofta slarvigt och ogenomtänkt. Det har blivit ett ord som man tar till när man inte tycker om en viss persons åsikter. Fram med skällsordet bara, så slipper man all besvärlig diskussion.
Jag tror att de flesta människor har en grundläggande verklighetsuppfattning och vissa grundläggande värderingar som man inte ger upp i första taget. Det är utifrån dessa fundament som man lever och som är grunden för hur man argumenterar. Detta kallas för fundamentism, och är inget i sig märkvärdigt. Det har heller ingenting med fundamentalism att göra, anledningen till att jag tar upp detta är att förväxlingar kan ske.
Ofta översätts fundamentalism med "bokstavstrogenhet". När det kommer till kritan så är det dock ytterst få fundamentalister som är bokstavstrogna utan även de selekterar, väljer ut, det som man tror på. Det är med andra ord ingen tillfredsställande definition på själva begreppet. Fundamentalism är inte heller enbart en strikt religiös företeelse.
Jag vill istället hävda att fundamentalism är när man har som övergripande mål att alla människor ska dela min grundläggande verklighetsuppfattning och mina grundläggande värderingar. Det är detta som jag ser som fundamentalismens kärna.
Innebär detta att sekter som inte har som mål att alla "omvänds", utan tvärtom vill bilda en självutnämnd elit, inte kan vara fundamentalistisk ? Mitt svar är att enligt min definition på ordet kan inte så vara fallet. En sekt utmärks istället av just elitism och en stenhård social kontroll där avvikelser inte är tillåtna. Sektbeteenden finns också på många håll, inte bara i rent religiösa sammanhang.
Själv skulle jag dela upp fundamentalismen i en "mjuk" respektive "hård" variant. De har samma mål, men är inte överens om medlen. Det är den "hårda" fundamentalismen som människor tänker på, när de hör ordet. Den tvekar inte att använda sig av våld och hot för att nå sitt mål. Den "mjuka" fundamentalismen vill att allt ska ske på frivillig väg, man är inte mindre engagerad i att nå samma mål även om man som sagt tar avstånd från våld och hot.
Fundamentalismens motsats är pluralismen, där man accepterar att människor har olika fundament som de agerar utifrån. Man försöker alltså inte hävda att ett visst fundament är det enda rätta eller att alla är lika bra, så att det inte spelar någon roll vilket fundament man själv har. Min förebild är här den engelske filosofen Isaiah Berlin (hans bok "Fyra essäer om frihet" kan rekommenderas)som talade om vikten av att respektera att människor har olika mål med sitt liv där olika positiva värden kan komma i konflikt med varandra.
Är kristendomen en fundamentalistisk religion ? Den frågan kan inte ges ett entydigt svar eftersom kristendomen är en mångskiftande företeelse. Rent historiskt sett är det den fundamentalistiska delen som varit förhärskande.
Allt ont som de kristna kyrkan gjort och ställt sig bakom kan inte bara skyllas på de enskilda människorna, precis som att allt ont som kommunismen gjort sig skyldig till inte kan skyllas på enskilda människor. I båda fallen är det något i själva religionen/ideologin som möjliggjort detta. Det betyder inte att man inte ska arbeta för att fler ska bli kristna, men det fåfänga målet att alla ska bli kristna måste försvinna.
Missionsbefallningen (som jag personligen är tveksam till att Jesus överhuvudtaget uttalade, se här varför) måste överges. Gör man det, har man permanent tagit avstånd ifrån all form av fundamentalism.
Get your own Free Home Page