Jag skulle ursprungligen blivit präst i Svenska kyrkan, och därför började jag studera teologi i Uppsala. Idag inser jag att det var egoistiska motiv bakom detta:Jag ville försöka lösa mina egna problem och tillfredsställa andra människors vilja, inte hjälpa någon annan.
Min gud var en avgud, en kosmisk tröstfilt som jag tog till för att jag ville fly. Fly undan världen, människorna och livet. Det vill jag fortfarande ibland, men idag har jag en helt annan medvetenhet om det. Då levde jag ett liv i lögn, nu är det viktigt för mig att vara sann mot mig själv.
Idag vet jag att om tron inte handlar om mitt eget liv så är den inget värd. George Fox, som grundade Vännernas samfund eller kväkarna på 1600-talet, sa en gång:Du säger att Jesus sa så och apostlarna sa så, men vad säger du själv ? Det betyder inte att det inte spelar någon roll vad du tror, utan det betyder att tron måste vara en existensiell erfarenhet annars blir det bara tomma ord och tomma ritualer.
Jag beslöt mig för att ge kristendomen en ärlig andra chans och sökte mig till katolska kyrkan genom en studiecirkel som de höll i. Eftersom jag själv var väldigt vilsen och djupt deprimerad var den katolska mässan en utmärkt plats att fly undan hopplösheten. Liksom i Svenska kyrkan träffade jag många trevliga människor i den katolska församlingen och de präster jag talade med var mycket intellektuellt skärpta. Men jag kunde inte med alla reglerna för hur man skulle leva, så jag lyfte på hatten och gick vidare.
Idag ser jag på katolska kyrkan som ett koncentrat av det bästa och det sämsta hos kristendomen. Kan man inte acceptera det ena, kan man inte heller få tillträde till det andra. Tron kunde inte bli min tro.
Jag satt en dag på biblioteket i Uppsala och läste i Kväkartidskrift om att de skulle ha en andakt i Pastoralinstitutet (det är ju lite ironiskt att en religiös rörelse som inte har några präster får ha andakter på ett ställe som utbildar präster). Jag skulle ändå dit samma dag för att hälsa på den lokala EKHO-gruppen (EKHO=Ekumeniska föreningen för Kristna Homosexuella) så först gick jag till andakten. Jag började samtala med medlemmarna där och började läsa om vad kväkarna trodde på och gjorde och om dess historia.
Vad tror då kväkarna på ? Det finns flera länkar på min hemsida som berättar om detta, men om jag skulle göra en sammanfattning så tänkte jag helt enkelt sno en från en artikel i Kväkartidskrift 4/94 (artikeln heter Att bli kväkare och är skriven av John Ovretveit):
"-Att det finns något av Gud i varje människa.Min främsta anledning att gå till andakten är att det är de enda ställe där jag inte kan fly utan är helt utelämnad till mig själv. Jag behöver detta andningshål som är andakten är.
-Att var och en kan få 'direkt tillgång till' eller direkt erfarenhet av Gud.
-Att ett sätt att erfara Gud är i stilla andakt tillsammans med andra.
-Att det finns något sådant som 'fortsatt uppenbarelse'.
-Att vi lättare kan urskilja Gud om vi lever ett enkelt liv eller åtminstone håller det som distraherar oss stången.
-Att var och en är likvärdig inför Gud, även om vi alla har olika gåvor.
-Att vår tro bör ta sig uttryck i våra handlingar, att varje dag är Guds dag (ett vanligt uttryck är att själva livet är sakramentalt, min anm.)och att varje handling bör uppvisa integritet och sanning."
Get your own Free Home Page