Det här är en diskussion om religiös realism kontra anti-realism. Den religiösa realismen anser att om det existerar ett transcendent (utomvärdsligt) gudomligt väsen så existerar detta väsen helt eller delvis oberoende av människan. Den religiösa anti-realismen anser att denna tro är egentligen ett uttryck för ett ideal eller en livsåskådning. Realismen är i sig uppdelad i naiv realism, som hävdar att världen är precis som vi uppfattar den, och kritisk realism, som hävdar att det finns en objektiv verklighet men att vi uppfattar den på ett speciellt sätt genom våra sinnen. Själv så ska jag argumentera för den kritiska religiösa realismen.
Problemet med religiös anti-realism
Vår verklighetsuppfattning hämtar vi från våra sinnen. Det betyder inte att verkligheten är beroende av våra sinnen, bara att vi är beroende av dessa för vår kunskapsinhämtning. En allmän anti-realist förnekar detta utan menar att det är vi som skapar verkligheten. En religiös anti-realist menar att det är vi som skapar Gud. En kritisk religiös realist kan då hävda att vi är visserligen beroende av våra sinnen och vårt medvetande för att inhämta kunskap om Gud, men det är inte samma sak som att Gud är beroende av dessa. Vi uppfattar Gud genom våra sinnen på samma sätt som vi uppfattar resten av verkligheten genom våra sinnen (en ateist skulle givetvis förneka att Gud är en del av verkligheten). Ett vanligt misstag som görs i diskussionen om Guds existens är det så kallade reduktionistiska misstaget, i det här fallet så handlar det om att det finns många bakomliggande skäl till att man tror som man tror:kulturella, psykologiska,sociala, säkert också biologiska. Men att påstå att tron enbart handlar om dessa bakomliggande skäl kräver argument för att vara trovärdigt, det räcker inte bara med att hänvisa till dessa skäl.
Problemet med naiv realism
En naiv religiös realist hävdar att Gud är vad som uppenbaras i en viss religiös variant.
Med den naiva religiösa realismen ställs vi då inför det pluralistiska problemet: Hur ställa sig till det faktum att den religiösa erfarenheten ser olika ut över hela världen ? Det finns olika faktorer som avgör hur våra religiösa erfarenheter ser ut, hur förklarar man det i så fall ? En kritisk realist kan då hävda att Gud kan uppenbara sig på många olika sätt, beroende på vilken kultur människor lever i.
Slutsats
Den engelske filosofen D.Z. Phillips hävdar, i likhet med Ludwig Wittgenstein, att ord i sig inte pekar på någonting, utan det är människor som bestämt vad ord betyder. Att vi talar om Gud bevisar inte att det finns en gud. Vi måste visa att vi refererar till ett objekt. Gud kan inte tas ur den religiösa kontexten när vi talar om Gud. Vi är som Göran Tunström uttryckte det "fångar i vårt språk". Därför är den direkta uppenbarelsen från Gud till människa omöjlig. Det betyder inte att Gud inte finns utanför vårt språk, men vi kan aldrig med vår begreppsvärld nå Gud. Vi kan alltså genom våra sinnen nå kunskap om Gud så som vi uppfattar Gud utifrån vår begreppsvärld, men inte nå Gud i sig.
För denna framställnig har jag haft stor hjälp av boken "Is God Real" med Joseph Runzo som redaktör, MacMillan Press Ltd 1993.
Get your own Free Home Page